Jag älskar berättelser. Sagor. Historier med en tanke bakom, en känsla att förmedla, med trovärdiga karaktärer som känner och som agerar. Som man förstår men kanske inte alltid sympatiserar med. Ibland vill jag läsa och skriva solskenshistorier, men långt ifrån alltid. Livet är trasigt och eländigt ibland, och stundtals vill jag läsa om just det. Det mörka och det fula. Det förbjudna. Men oavsett sinnesstämning så söker jag något som känns äkta och levande. Både i mina egna texter och i andras. Något som berör och som snuddar vid mer än det ytliga. Jag vill ha något att försvinna i, något att känna med, någon att leva genom. Om än bara för en stund.

Jag har svårt att avsluta berättelser, svårt att fullfölja, att sätta punkt. Jag börjar om, arbetar igenom, drar ut på det oundvikliga, tycker det kan bli ännu bättre. Ett annat ord här. En annan mening där. Kanske radera och skriva en helt ny historia. Detta leder till många ofullständiga alster och få publicerade noveller här på Bubblan.

Så om någon undrar varför det tar sån förbannad tid för mig att lägga upp nya texter... there you go.

Men annars är det bra med mig, tack. Hoppas det är det med dig också.