Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

26/4, 2016 kl. 17:44, av sobro

Den andra gången 6

Del 6 av 7 i serien Den andra gången

Ilska och oro, är det slut nu? En berättelse om två människor som hittar tillbaka, långsamt men med stor ömhet. Detta är näst sista delen i berättelsen. Du bör ha läst "Den enda gången" innan du läser den här serien.

Denna novell är skriven exklusivt för Bubblan, för att kunna läsa den måste du vara inloggad. Logga in eller bli medlem nu!

13 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

#5

sobro

Tack för alla fina omdömen igen! : )
Nu kommer snart sista delen. Det ska bli intressant att höra era slutomdömen om serien!

2/5, 2016 kl. 07:25

#4

lp521813

Hm, tja, det är suveränt helt enkelt! :)
Älskvärd historia!


29/4, 2016 kl. 22:49

#3

Huldran

Pia har långt kvar. Är fortfarande fokuserad på det egna jaget och är lätt att peta omkull. Få ur balans.

Håkan har det lättare men är också kär. Medan Pia ser mannen mer som en personlig lots mellan blindskären. Men ändå rädd att mista mannen. Med den erfarenheten hon har från sitt tidigare liv, förstår hon ändå Håkans önskan. Vilket i sin tur påverkar henne själv positivt.

Massagen är ett bra verktyg. Speciellt om olja används. Till en början oskyldig. Hela tiden långsam och sensuell. Men den typen av kroppskontakt, gör det ändå mycket lättare att lösa inre blockeringar hos mottagaren. Massören skall dock veta var han eller hon INTE skall röra i första hand.

Duktigt av Håkan att han förstår, att det är Pia som måste få ha kontrollen. Tålamod är ett nyckelord! Det hade han inte gjort om han hade varit femton år yngre! Nästa gång är det viktigt att kvinnan OCH mannen inte släpper varandra med blicken. Gör hon det, t ex blundar, när det fysiskt börjar hetta till, finns risk för att hon får sk backlash från sitt tidigare liv, när hon känner mannen på och i sig. Det liv hon vill komma ifrån!

Good luck! //Huldran.

27/4, 2016 kl. 23:40

#2

y

Nu vet vi hur det var att läsa tidningar för 120 år sedan, och vänta på nästa kapittel i den jättespännande följetongen...

27/4, 2016 kl. 23:36

#1

Jaca

Oj! Oj! Oj! Finner inte orden! Jättebra låter tamt men det är det jag kommer på att skriva!

26/4, 2016 kl. 19:04