Huvudnavigation

Logga in

Uppgifter

24/10, 2017 kl. 20:58, av Sonic

Min egen Mr. Hyde

Hur stort svek kan du uppleva innan du fullständigt tappar besinningen. Vad gör du sen?

Jag sitter på gräset här i parken. Klockan är strax efter 23 men det känns som jag precis vaknat upp. Vad är det jag gjort? och vad ska jag göra nu?

För att fullt kunna förstå vad som drev mig över gränsen, det sveket jag upplevde, måste vi gå tillbaka. Första dagen på universitetet, uppropet

Jag satt långt bak i salen med utsikt över mina nyblivna klasskamrater när jag fick syn på henne. Iögonfallande vacker, långt mörkt hår och grön klänning. Hon såg bekant ut men jag kunde inte placera vart jag sett henne, inte förrän jag hörde namnet. Kursledaren ropade ut ”Jonna Bergsköld” och hon räckte upp handen. ”Bergsköld!” sa jag tyst för mig själv. Jag visste att det fanns en familj Bergsköld i min hemort, hon var kusin till en gammal klasskamrat. Hon var tre år yngre än vi var så vi gick varken högstadiet eller gymnasiet tillsammans. Vi hade aldrig umgåtts direkt men hon hade funnits i periferin av vårt sociala umgänge under alla åren.

Jag fann mig själv småle åt slumpen som fått två personer från samma lilla ort att hamna på samma distanskurs i huvudstaden. Fast i mina tankar hörde jag inte mitt namn ropas ut. Kursledaren såg ut över salen och ropade ”Daniel Sandin” igen. Med handen i luften fick jag syn på Jonna som intensivt kollade runt i salen, tydligen kände hon igen mitt namn också. Vi fick ögonkontakt och utbytte ett snabbt leende.

Vi snabbspolar framåt.
Vi sökte upp varandra kort därpå och började prata. Snabbt bestämde vi oss för att samåka till de obligatoriska träffarna och att vi lika gärna kan plugga tillsammans. När jag kom hem och berättade för polarna om sammanträffandet började några skratta. De berättade för mig om Jonnas rykte, i och med att jag nyligen återvänt från utlandstjänst i försvarets namn och varit borta större delen av de senaste två åren var jag inte insatt i (eller intresserad av) bygdens skvaller. Men tydligen var Jonna en kvinna med begär, en som tar för sig.

Under sommaren hade ett femårigt förhållande rasat samman så en relation var det sista jag hade i tankarna. Vi studerade alltid hemma hos mig i och med att hon bodde med sin familj och jag ärvde ett hus några år tidigare. Vi upptäckte snabbt hur mycket vi hade gemensamt så kort inpå spenderade vi mycket tid tillsammans även när vi inte pluggade. När vi var på kursträffarna bodde vi ihop och efter jul började hon ha lite extra kläder i ena gästrummet.

Vad som måste nämnas är att trots att vi båda var väldigt sexuellt aktiva så var vi det aldrig med varandra. Vi brukade hjälpa varandra hitta lekkamrater och skydda varandra när någon opassande gjorde närmanden. Våra vänner beskrev oss som ett gammalt gift par, vi svarade att vi var ett gammalt swingers par i så fall.

Sen kom den där dagen, vändpunkten.

Det var strandparty och vi fann oss i berusat tillstånd på en brygga mitt i den varma insjön. Tonerna från en akustisk gitarr hördes från stranden när hon lutade sig över mig för att knuffa ner mig i vattnet, istället möttes våra läppar och vi kysstes för första gången. Plötsligt nyktrade vi båda till. ”Inte så här” sa jag till henne och la min hand på hennes kind. Hon nickade instämmande och vi simmade tillbaka till land.

Kommande veckor var väldigt ryckiga. Jag började mitt sommarjobb som ordningsvakt och hon sitt i en klädbutik. Vi hade bestämt oss för att dejta rätt och eftersom Jonna varken hade bil eller körkort började hon sova mer hemma hos föräldrarna igen. Ofta sökte sig hon och hennes tjejgäng till krogen jag stod på kvällen i fråga, mer än en gång såg jag henne med något slem. Hon verkade njuta av uppmärksamheten. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var helt oberörd av detta, varje gång jag fick syn på någon stekare med en hand hennes lår darrade fingrarna över batongen.

Hon följde aldrig med någon från krogen och kysste mig varje kväll de gick hem. Vi hade fortfarande inte haft sex så en viss frustration började bildas, men det var ett ömsesidigt beslut när det togs. Jag trodde dock det skulle ta max en vecka innan vi inte kunde hålla oss längre, speciellt med tanke på hennes enorma hunger, men nu var vi inne på vecka fyra.

Framme idag. Vid 18 tiden bowlade vi tillsammans med två vänner. Jag hade stängningen på konsum vid 22 så blev en lättare middag där i hallen innan jag klädde om till uniform. Eftersom vi skulle fortsätta vår dejt efter jobbet frågade jag henne vem hon ville vara hos under tiden, hon svarade med en för mig okänd adress. ”Jag har en kompis som bor där, en ny kompis du inte känner. Jag är kvar här tills du slutar, ses vi utanför halv?” Jag nickande och släppte av henne vid en grön port. Innan jag körde iväg lutade hon sig in genom fönstret, hennes fylliga bröst pressades upp av en tajt klänning och hon såg på mig med sina klargröna ögon när hon sa ”Den där uniformen, du fattar inte vad den gör med mig!”

När hon gick iväg log hon mot mig, ett leende som sa att det är dags. När jag parkerade svor jag tyst för mig själv över att det var förbjudet att bära uniformen privat. Stängningen den kvällen var den långsammaste timme jag någonsin upplevt.

Halv elva stod jag utanför porten igen, bilen parkerad ett kvarter bort. Jonna klev ut, vinglade till lätt och såg på mig. Jag log och frågade ”Var det lite fest där uppe eller?
Hon svarade ”På sätt och vis, vart är bilen?”

På sätt och vis? Jag rynkade lätt pannan när hon la armarna om mig och kysste mig på hakan.”Den är parkerad, tänkte att vi kunde gå en liten runda.” Hon ryckte på axlarna och svarade ”Varför inte? Kan göra mig gott.”

Jag kände lukten av alkohol blandat med något bekant på hennes andedräkt, det var något jag inte kunde placera. Hon la armen om mig och vi började gå mot parken. Hon pratade på om någonting men jag kan inte säga vad, mina tankar var på hennes andedräkt. Den störde mig, något kändes obehagligt och jag var på gång att fråga henne vad hon ätit när förbipasserande moped fick polletten att trilla ner.

Vi fortsatte en bit in i parken och när vi kommit fram till dammen kände jag hur odjuret i mig inte kunde hålla sig längre. Jag la handen på hennes axel och såg djupt i hennes ögon, hon hade inte uppmärksammat mitt ändrade sinnestillstånd så hon lutade sig fram och kysste mig på läpparna. Jag drog en djup sniff och min misstanke stärktes.

”Jonna.” Min ton var ovanligt kall. ”Vad gjorde du när jag jobbade?” Hon svarade med en axelryckning. ”Tillfredsställde mina behov.” Nonchalansen hon sa det med skar i mig som glödande järn och jag släppte hennes axel. ”Jag sa ju att din uniform gör mig galen.”

Jag har alltid trott att jag skulle höra ett krasande ljud när min värld rasar. Jag grep tag i hennes axlar och stirrade på henne. ”Har du precis kysst mig efter att ha svalt en annan mans… sås?”
Hon ser tillbaka med förvirrad min. ”Ja? Vadå? Inte precis första gången.”

Där var det, kraset. Jag känner ingenting, jag tappar mig själv och förstår ingenting. Hur kan hon tro att de orden gör saken bättre? Ett raseri jag inte tidigare upplevt kokar sönder min sista nerv när jag tar ett fast tag om henne. ”Inte första gången?!"

Hon log oskyldigt när hon svarade mig.
”Ja vi skulle ju vänta men behoven finns ändå där. Detta är första gången jag är hemma hos någon och har sex, tills nu har jag bara sugit av dem på krogen.”
Jag släppte taget och tog ett steg bak när jag letade efter orden.
”Varför..? VARFÖR sa du inte bara att du inte ville vänta?!”.
Hon ryckte på axlarna och svarade svagt.
”Du var så snäll, jag trodde du ville vänta så jag… ja…”
Hon försökte lägga över det på mig, om jag försökt hålla mig någorlunda i skinnet kände jag hur sista ansträngningen inte längre räcker till.
”Du.. du.." Jag pausar, vänder mig mot dammen då jag inte orkar se henne längre.
"Du har alltså sugit av främlingar på krogen för att bara minuter senare kyssa mig. Anledningen är för du tycker jag är så snäll att du inte vill rusa fram. Är det korrekt?”

Jag hörde hur hon "mmm":ade ett svar och antod att hon nickade. Hennes nick fick mig att hata, i det ögonblicket hatade jag henne. Jag vände mig mot henne och tryckte upp henne mot den tjocka eken bredvid stigen. Parken var som vanligt tom, men även om det hade varit mitt på dagen och fullt av folk hade jag inte kunnat hindra mig. Jag viskade i hennes öra att jag ska visa hur snäll jag är. Jag vände henne mot trädet och lyfte upp hennes klänning. Där jag väntat mig ett par trosor blev jag återigen förvånad, tydligen hade hon inte orkat ta på sig dem igen. Jonna kved och jag misstänkte att det var rädsla, men jag brydde mig inte.

Jag höll henne i nacken mot eken och hårdnade till så fort jag drog ner byxorna. Hennes gny hindrade mig inte, de drev mig. Jag viskade i hennes öra.
”Jag vill ju inte vara tvåa på bollen ikväll, nu ska du få känna hur snäll jag kan vara.”
Jag lät lite saliv droppa ner på min välfyllda stake innan jag sakta tryckte in den i hennes fantastiskt välformade bak. Hon skrek ut av smärta, men jag stannade inte av.
”Ingen hör dig här, hjärtat.”
Vilket var sant, parken var välfylld av buskar och träd som dämpar allt ljud. Jonna la armarna om eken och jag hörde henne pusta.

Det blev svårare att komma vidare så jag drog mig ur. Jag drog ur och fortsatte där det var lättare att komma in. Efter några minuter drog jag ur igen och jag hörde henne pusta ut. Jonna drog efter andan med djupa andetag, hon kanske trodde det var över. Men inte då, min inre Mr Hyde hade brutit sig loss och ilskan var total. Jag riktade in mig i samma hål som tidigare och tryckte till, utan saliv. I ögonvrån såg jag hur hon försökte skrika men fick inte fram ett ord, inte ens ett ljud kom fram. Svetten blandade sig med tårar och hon vände ansiktet mot mig.
”Snälla.. snälla…”

Snäll, ja det var det som förstört allt. Jag la handen om hennes mun och fortsatte stöta i henne tills jag kände hur nära jag var. Jag drog ut allt utom toppen när jag kände extasen pulsera. Med tre eller fyra sprut fyllde jag henne innan jag med rinnande panna satte mig på gräset och knäppte jeansshortsen igen.

Jonna föll ihop runt trädet och kröp bort till mig, hon la sig i min famn och viskade ömt i mitt öra.
”Jag älskar dig, Daniel. Jag älskar dig…”
Sen kysste hon mig på halsen, rättade till klänningen och vilade huvudet mot min axel.

Så nu sitter jag på gräset här i parken. Klockan är strax efter 23 men det känns som jag precis vaknat upp. Vad är det jag gjort? och vad ska jag göra nu?

6 läsare gillar denna novell.

.

Kommentarer

Recensera

Här kan du kommentera eller recensera novellen.

Ingen har ännu kommenterat denna novell.