Varelsen i tjärnen

del 6, sista delen

Marlon simmade aggressivt rakt ner i den svarta skogstjärnens djup. Så, detta var alltså hemligheten med den heliga gläntan i vilken druiderna offrat sedan länge. Det skulle snart bli ett slut på det offrandet tänkte han bittert. Marlon kunde hålla andan lång tid och var en skicklig simmare sedan sin ungdom då han kortvarigt tjänat som sjöman. En egenskap han hade haft nytta av då han senare tog upp värvet som monsterdräpare.

Det var djupt och det var svart. Men Marlon lät sig inte skrämmas igen, upptänd av hämdbegär som han var. Världen omkring honom förvandlades till en beckmörk frusen och våt avgrund och ljuset strilade kyligt ner väldigt sparsamt från ovan. Det vägledde honom ändå någorlunda medan luftbubblor brusade kring hans huvud och flöt vidare uppåt. Men han kunde också ana ett svagt rödaktigt ljus under honom. Marlon jämnade ut trycket i öronen genom att blåsa luft med fingrarna knipna om näsan, sedan fortsatte han med kraftfulla bensparkar och simtag vidare neråt mot det röda skenet.

Det fanns en grotta härnere. Marlon simmade in i den och kunde snart, några famnar framåt se fackeljus reflektera sig snabbt svepande över en stilla yta ovanför honom. Han dök upp frustandes i tid nog att se facklan släckas av en smutsig benig hand. Marlons andhämtning ekade svagt mellan de kalt fuktiga grottväggarna och han simmade sakta nästan i blindo närmare en avsats en kort bit fram. Det röda ljuset kom från mystiska klot uppställda på låga platta stenblock invid väggarna. Marlon insåg allteftersom ögonen vande sig vid dunklet, hur stor den här håligheten i bergrunden var och att taket ovanför var välvt. Han hörde fladdermöss tjattra från det men inga andra ljud. Marlon drog sin seax-kniv långsamt under vattnet medan han klev upp på avsatsen. Klingan färgades av det röda skenet något när han steg upp ur vattnet. Benkläderna han bar var nu våta och tyngre, men detta brukade normalt inte hindra honom.

Sakta smög han sig med vaksamma prövande steg längre in. Men undvek att ställa sig för nära några av de röda självlysande globerna. De var stora som öltunnor och han märkte att de avgav viss värme när han passerade. Stengolvet tycktes ojämt och verkade slutta svagt uppåt och inåt. Saker och ting blev sakta tydligare att överblicka och han såg att grottrummet ändade i en hög tunnel vars hål gapade mörkt och att det fanns pelare härinne i den stora sal han redan befann sig i. De tycktes huggna direkt ur stenen, grovt och utan känsla för symmetri. Såvida inte brist på symmetri var vad som önskades. Salen var sålunda hög nog att rymma en Jotunz om denne skulle hukat sig något.

Marlon passerade nu en stor hög benrester. Framförallt såg han ben av människa mer än annat vilt. Skräphögen nådde till hans huvud full med spruckna kranium och knäckta lårben. Äcklat ryggade han inför vad som verkade vara färskt kött slarvigt sönderslitet inne vid väggens skuggor. Men det var för mörkt för att avgöra klart. Kanske var det Nadine.

Så dök den första druiden fram ur dunklet i ett klumpigt försök till bakhåll med en krokig bronskniv i högsta hugg. Marlon nergjorde den gamle mannen snabbt med en kvick parad, och ett avhuggande av druidens hand. Bronskniven skramlade metalliskt när den tappades på stengolvet. Gamlingen vrålade fasansfullt och flydde, hållandes sin sprutande stump med sin kvarvarande hand. Marlon såg figuren försvinna in i skuggorna bakom en av pelarna och krypa i hop snyftande. Det dröjde inte långa ögonblick innan han blev anfallen igen.

Den andre druiden använde slunga. Men Marlon hörde dess vinande i luften och höll sig rörlig. Gamlingen siktade illa och stenen studsade klapprande mot väggarna. Marlon rusade då fram och stack sin klinga djupt i sin väsande fiendes bröst. Han drog ut kniven efteråt ur den liggande gamle mannen och högg ett slag i luften för att skvätta bort blodet innan han metodiskt sökte sig vidare inåt. Han passerade en av pelarna och två lysande glober. Här valde Marlon att försiktigt kringå vissa tecken och pictogram som ritats i färgad sand på marken. Han fick intrycket att detta var ett hastverk, slarvigt utfört och att det avbrutits nyligen mitt i.

Till sist nådde han fram till tunnelmynningen där en fackla plötsligt flammade upp."Skona mig.", gumman stirrade på honom med skräckslagna eller snarare mer förvånade ögon. Som om hon inte kunde förstå hur detta var möjligt. Vad Marlon hade lyckats med övergick hennes förstånd. Kanske var det den religiösa fanatikerns motvilliga insikt, att ingen bön längre skulle hjälpa. Att hon var ensam och att de fallna Jotunz inte skulle hörsamma henne, trots allt. Druidens värld hade rasat samman med titanen som låg död någonstans ovanför dom i mossan.

"Skona mig!", upprepade hon skakande av köld och skräck. Hon bar ett björnskinn över sina magra ännu våta axlar och greppade facklan i ett darrigt grepp. Marlon fnös ilsket och högg henne över strupen. Blodet skvätte till över hans ansikte och han klev över liket efter att ha plockat upp den brinnande facklan i andra handen.

Så detta var den fallne Jotunz hem, eller snarare håla? Marlon lyste sakta omkring inne tunneln som hade slutat i ett cirkelformat rum med pälsar av björn och varg lagda i lager på lager i ena hörnan. Dess bäddfällar. Ett av de röda kloten glimmade svagt i rummets mitt men han höll sig undan från det. Staplade längs andra sidan väggen stod hjälmar travade, bredvid högar av svärd och sköldar. En del så gamla att trävirket förmultnat och järnklingorna stod rostade. De var troféer.

Den motsatta väggen från tunnelmynningen däremot, den doldes nästan helt av en fantastisk hög glittrande silverstycken. Marlon drog häftigt in andan inför synen. Förutom silver såg han ett och annat kejserligt guldmynt, furstliga bägare av glas och samlingar av figuriner i elfenben och glimmande jade. Marlon frustade till upphetsat och stapplade fram hastigt för att se. Ljuset från facklan speglade skattens skönhet och bildade små flygande ljuspunkter på grottväggen runtom.

Även Marlons ögon lyste. Han skrattade till högt och lyfte en näve silvermynt i ena handen så att det rasslade härligt som klingande musik mellan hans fingrar. De hade offrat här länge, länge. Marlon glömde av sina värkande sår och ömmande revben, sitt halta ben och sin utmattning. Detta kompenserade för allt...

***
Många veckor senare, i det gyttrande Ynjah en av nordländernas största städer, lyftes purpurfärgade gardiner till dörrar åt sidan med ett svagt bjällrande och ännu en välbärgad man klev in i dess med all säkerhet, finaste horhus. Söt rökelse nådde genast Marlons förnöjt sniffande näsborrar och musik hördes i bakgrunden. Det var ljudet av harpa, flöjt och någon slags trumma som fyllde öronen och skänkte ytterligare behag. Det luktade även sötaktigt av honungskakor, färsk frukt, parfym och kvinnor. Han stod på en tjock, mjuk djupröd matta, som vävts med ypperlig skicklighet och prytts med exotiska sinnrika mönster.

Marlon ställde sig förväntansfullt i mitten detta rum framför en typ av scen, upplyst med oljelampor av mässing. Dessa avgav ett skarpare ljus än facklor, men som ändå var vänligare och mjukare för ögonen. Han vilade blicken på ett tiotal yppiga damer av alla former och raser kurvigt liggandes på stora soffor och divaner framför honom.

"Välj den ni behagar, ädle herre.", bordellmammans sträva erfarna röst var vänlig. Hon var oerhört nyfiken på sin gäst. Det såg inte ut som om den långe mannen hade adligt påbrå, på sättet han förde sig. Inte heller verkade han ha särskilt mycket gemensamt med de rika handelsmän som ofta förstulet vandrade in på dessa bordeller med jämna mellanrum på jakt efter lite nattliga äventyr. Nej, den här personen tog sig fram med viss pondus och spänst. Ärrig...härdad, ja i och för sig. Men inte så som en framgångsrik kapten för blodtörstiga hyrsvärd eller sjörövare skulle ha sett ut.

Ändå, frun i huset visste förstås att man inte borde ställa frågor. Det var trots allt en av de mer välklädda män hon någonsin sett. Det enda som fattades i prålet av blå siden och guldtråd, var det prinsliga diademet på hans hjässa. Istället bar Marlon en enorm hatt prydd med långa fasanfjädrar som tycktes spritta till varje gång han vände huvudet för att beundra ytterligare en dams former. Hon log genom sitt tjocka lager av smink och förflyttade sig fort tills hans vänstra sida istället för att undvika hattfjädrarnas rörelser.
"Kanske kan jag rekommendera Loiana, hon har mycket viga lår.", fnitter...En av damerna stack sitt nakna ben upp i luften så långt bak att det kilade in sig bakom hennes såsigt leende blondrufsiga huvud.

"Loiana, den svarthåriga skönheten och  negressen.", svarade gästen snabbt med ett brett leende i det vältrimmade oljade skägget. Fru Allza, klappade ringförsedda händer förtjust.
"Alla tre? Givetvis, min herre.", hon tecknade åt damerna viftande med handen att de skulle röra på fläsket.
De reste sig sävligt och släntrade fram leende till gästen för att sedan leda honom in i en av förlustningskammarna.

***

Han befann sig i ett rum som endast tycktes bestå av mjuka kuddar och lade sig raklång ibland dom. Han log och drog sig i mustascherna. "Loiana, du dansar.", sedan pekade han på flickan med långt svartglänsande hår. De hade viskande presenterat sig under den korta promenaden genom korridoren.
"Jinia, vänster sida och Sharra höger.", de båda flickorna lade sig på varsin sida kattlikt framklättrande över kuddarna. Samtidigt började Loiana med ett menande leende att röra sig till musiken. Hon stod med ryggen emot honom och hennes dans tycktes mest handla om att sakta vrida höfterna och rumpan på ett cirkulerande vågat sätt medan händerna snurrade i luften ovanför hennes huvud.

De bar alla kläder som påminde mer om genomskinliga slöjor endast över brösten och höfterna. Fotanklarna pryddes liksom handlederna och deras halsar av smycken och halsband och de var alla vulgärt målade i ansiktet. Deras kroppar var yppiga och eggande vackra att se. Jinia hade mandelformade ögon vilka var svarta som sällsynta pärlor och hon var ljust brun i hyn. Det långa håret vällde fram som en våg av svart siden när hon girigt tog hans lem i munnen. Utan att tveka en sekund började hon att suga den djupt och lustfyllt mitt framför honom. Marlon undvek att stöna av känslan av den våta munnen, den slingrande tungan och hennes fräcka blick. Hon sög in hårdare så att kinderna sjönk in. Ett sörplande läte uppstod. Hon lyckades få honom att stöna ändå, och flinade åt det eller kanske mer hans försök till motstånd med hans snabbt stegrande kuk djupt intryckt inne i den ena kindhålan.

Sharras mjuka hud var nästan svart som nybakat bröd och såg lika varm ut att beröra som den var. Hon hade stora runda bruna bröst och hade redan riktat styva darrande bröstvårtor mot Marlons mun. Han kramade om dom, tryckte samman dom och sög in dom i munnen. Hennes liderliga stön var avsiktligt för att egga honom och det hade sin effekt.

Under tiden gick Loiana ner på huk och fortsatte att dansa nästan opassande akrobatiskt genom att böja sig så att hon stod i brygga. De blonda lockarna ringlade sig ända ner till golvet och han kunde se danserskans viga muskler ringla sig över hennes mage och lår. Loiana hade en vig nätt kropp, stark men lätt. Brösten var ganska små handfullar med smultronliknande söta vårtor. Hon log syndigt mot honom med ansiktet upp och nedvänt. Den här natten skulle bli lång och minnesvärd tänkte han och ryste av njutning.

Jinia var mjuk i sitt kött men ändå inte det minsta fyllig. Hennes rumpa var perfekt hjärtformad och hon putade den där hon låg på mage och sög av honom snabbt och hårt så att huvudet nästan studsade över hans lår. Marlon sträckte ut sin hand för att greppa hennes ena mjukt rundade skinka. Med andra handen fortsatte han att krama Sharras stora runda och mörkbruna bröst. Hennes svarta mycket lockiga hår var rakat på ena sidan av hjässan och örat var behängt med guldringar. Hon log rådjurslikt med glittrande mörka ögon när han tog på henne. Han smekte ner över hennes mage, även naveln bar guldringar. Ner in i värmen mellan hennes lår.Hon hjälpte till att få av de sista slöjorna av sin egen kropp och började sedan att klä av Marlon mer eller mindre fullständigt. Tänderna glittrade vita som pärlor bakom de rödmålade fylliga läpparna allteftersom hans påkostade kläder drogs av den långa seniga kroppen. Därefter böjde hon huvudet för att hjälpa Jinia att kyssa och suga hans stenhårda stånd.

Marlon nickade fort upphetsat, vätandes sina egna läppar av förväntan. De log uppåt mot honom där de låg på varsin sida och sträckte ut sina tungspetsar mot hans glänsande ollon.
"Åh...era fräcka slynor!", frustade han ut och rev sig själv över nacken med fingrarna av känslan att bli retad på ett sånt sätt. De skrattade och fortsatte bara. Tungorna gled från varsitt håll upp och ner för hans kåtdarrande kuk och Jinia vinklade huvudet så att hon kunde suga in en av hans testiklar i munnen.
"Gudarna knullar!!!"...hädade Marlon grovt och spärrade upp ögonen. Detta hade aldrig hänt honom tidigare. De var verkligen lärda.

Loiana blev kanske en smula avundsjuk nu och avbröt sitt dansande. Hon hoppade in mellan hans särade manslår och log upp med stora blå ögon vars fina linjer och väldigt långa hårfransar målats nästan helt i svart. "Får man inte vara med?"...Marlon skrattade till och tog ett fast grepp om hennes hår.

"Snälla, lek med oss min sköna.", han förde hennes mun till toppen av sin lem och såg på hur hon slöt ögonen och började suga honom så djupt att han kunde känna ollonet glida ner i hennes hals tills nästippen snuddade hans nedre magmuskler.

Hon frustade till och log snett, åt Marlons överraskade min. Efter att ha hämtat andan upprepade hon bedriften medan de andra två flickorna började krypa uppåt mer bredvid honom på varsin sida och överlät gästens salivsmorda stake åt den mer kunniga Loiana. De strök sakta sina händer över hans muskler. Följde de långa ärren med målade fingerspetsar och började kyssa lätt på hans bröst och axlar.

"Det är inte ofta vi får nöjet att leka med en så vacker och välväxt man, i sina bättre år.", Jinia tog hans hand och smekte knogarna på den med läpparna innan hon sög in ett av fingrarna med längtande blick utan att släppa ögonkontakt. Hennes mellanstora fasta bröst snuddade vid hans underarm då hon tryckte den mot sig.

"Han är så stor!, han gör mig kåt!", Sharra bröt lite på ett annat språk medan hon smekte sin mörkare hand snabbt över Marlons hävande bringa och hon lät nästan upprörd över detta.
"Knulla oss snälla, du får ta oss hur du vill!", Sharra gick upp på alla fyra bredvid honom och visade en fantastisk svanklinje med breda fylliga höfter och en rund stor putande rumpa.

Marlon kastade sig upp, nästan så att han råkade vräka Loiana åt sidan, men hon var beredd och gick tillsammans med Jinia upp på knä för att liksom bistå honom när han körde in kuken ivrigt i Sharra bakifrån. Han stönade lyckligt och började knulla henne.

"Så...jaa, hårt...det gillar hon den lilla slynan!" sade Joliana för att hetsa honom än mera och smekte Marlons juckande höfter bakifrån under tiden. Marlon vred ansiktet för att kyssa hennes målade läppar där hon stod bredvid ganska högt på knä. Hon pressade dem mjukt mot hans ansikte och rufsade fingrarna genom hans hår. Hans knullande skapade ett snabbt smackande ljud från de kraftfulla rörelserna. Marlon sneglande ibland ner mot den stora lite dallrande rumpan som han hårt pumpade sig in i. Kontrasten var skön att se, han med sin ljusare kuk, in i den rosa fuktiga fittan som omgärdades av exotiskt mörk, varm och glänsande hud.  

"Jaa..jaaaahh....aaaahhh ta mig...ta mig hårdare...snälla knulla mig!!"...hon kastade upphetsat med håret och de stora brösten gungade tungt under henne. Jinia, log och kröp fram till Sharra och kysste henne. Marlon log saligt åt synen. Snabbt drog han sig ur och Jolina var snabbt framme för att runka ut hans sats. Den vita sperman rann sakta, sakta över Sharras rygg, följandes konturen av ena bröstet från sidan vilket fick det att glittra i droppens spår. Hon log bakåt medan hennes rosa tunga sakta fortsatte att glida sig i luften mot Jinias tunga mjukt och sensuellt.

***

Det blev en lång lång natt.