Jonna och Nettan upplever sitt första möte med sagans varelser under en promenad.

Jonna reste sig upp och lät täcket glida ner på sängen bredvid den söta Nettan som låg kvar i sömnens rike med ett litet sött leende på läpparna. Jonna log fåraktigt när hon såg på den vackra varelsen som fram till kvällen innan bara hade varit hennes rumskompis. Vad kunde Nettan drömma om, drömde hon kanske om deras lesbiska sexdebut precis som Jonna hade gjort för bara några minuter sen? Hon kände hur hjärtat tog ett skutt när hon tänkte på hur de igår natt hade bedyrat sin kärlek till varandra medan de somnade i varandras armar. Jonna sträckte på ryggen och lät morgonsolen smeka hennes nakna kropp medan hon tassade ut i köket. Solljuset glittrade i glaset hon ställt fram kvällen innan, innan hon och Nettan haft sex. Hon tog upp det och lät en stråle kallt vatten fylla det innan hon ställde sig på balkongen och såg ner på gatan. Hon var vagt medveten om att hon var helt naken men folket på gatan tycktes inte ha tid att se upp och upptäcka den nakna flickan på åttonde våningen.

Solljuset var varmare än dagen innan och trädens sus klarare. Vinden spelade en härlig melodi för henne medan den smekte hennes balkongblommors kronblad. Jonnas ögon följde de små människorna på gatan och hon hajade till när hon la märke till att någonting var annorlunda än dagen innan. Hon såg nu människorna skimra av svaga auror. De röda ilskna aurorna runt ett grälande par som skyndade iväg mot bussen dröjde sig kvar i luften och infekterade än gammal tant som gick strax bakom dem. Hennes blå aura antog en lätt lilaaktig ton innan hon satte sig på en bänk och började äta av ett äpple. Hennes aura skiftade snart till en belåtet blå nyans och Jonna nickade för sig själv. Hon satte sig på en balkongstol och la upp sina bara fötter på räcket. Hon såg hur de omgavs av ett starkt gyllene sken och hon antog att det berodde på att hon var kär. Hon lutade huvudet bak och fick syn på en liten fe som surrade runt ovanför henne. Den lilla fen var inte större än en löparsko av storlek 38 och hade en smärt kropp med förhållandevis generöst tilltagna bröst. Jonna kände igen henne från kvällen innan, det var den fe hon och Nettan hade slickat till orgasm och som fru Nilsson hade berättat nu var deras egen fe. Jonna höll upp ena handen och fen landade på den lite kort innan hon flög fram och gav Jonna en lätt kyss på läpparna. Fens kyss sände som en pirrning genom Jonnas kropp och utan att kunna eller vilja hejda sig la Jonna ena handen mellan benen och började smeka sig sakta medan hon med andra handen smekte sitt ena bröst. Den lilla fen landade på hennes andra bröst med brett särade ben. Hon hukade sig över Jonnas bröstvårta och började gnida sin fitta mot den medan Jonna lugnt lät sig glida in i en härligt erotisk känsla. Hennes fingrar smekte försiktigt blygdläpparna medan hon såg att flera feer surrade runt i luften. Några av feerna intresserade sig för blommorna i hennes balkonglådor men på flera ställen hade de sex med varandra. Hon såg ett par slicka varandras fittor på balkongbordet och på hennes ena fot satt ett par feer och sög på varandras bröst. Den ena fen gned fittan mot hennes vrist och den andra drog sitt underliv fram och tillbaka över hennes tår.

Jonna blundade och kände plötsligt en hand smeka hennes hår och ett par läppar nudda hennes egna. Hon slog upp ögonen och log stort när hon såg Nettan stå naken framför henne.

”Jonna, du är verkligen här”, viskade Nettan, ”jag var rädd att allt var en önskedröm.”

Jonna nickade, ”jag också men så såg jag allt det här...”

Hon visade med handen mot feerna som omgav henne.

Nettan andades ut, ”fasen vad skönt att du säger det, jag trodde att det bara var jag som såg dem.”

Jonna skakade på huvudet, ”nej, vi ser dem nog båda två...”

Nettan kysste Jonna igen.

”Jag älskar dig”, viskade hon och kysste Jonna på halsen.

Jonna lutade huvudet bakåt och lät Nettans tunga slicka över hennes hud.

”Jag älskar dig”, viskade hon tillbaka medan hon smekte Nettans mage.

Nettan tog tag i Jonnas hand och förde ner den mot den härliga fittan.

”Smek mig, Jonna”, bad hon och började själv att smeka Jonnas våta fitta.

De två nykära tjejerna hade bara ögon för varandra och hade nog inte brytt sig om att deras kåta stön hördes i hela huset ens om de hade märkt det. Att äntligen få bryta könsnormsbojorna och erkänna sin homosexuella dragning var ett ok som lyfts från deras axlar. Jonna ville skrika ut deras kärlek över hela världen och Nettan hade aldrig varit lyckligare.

När Jonna och Nettan började närma sig sina orgasmer badade balkongen i ett gyllene ljus. De kysste varandra hett medan deras fingrar pressade dem över gränsen. De pustade ut i på balkongen och kramades ömt när Nettan plötsligt pekade på deras fe som låg på balkongbordet och vred sig i kåthet. Hon smekte fitta och bröst frenetiskt och det såg nästan ut som om kåtheten gjorde henne fysiskt illa. Nettan och Jonna såg på varann och den lilla varelsens bedjande ögon. De nickade mot varann och Nettan lyfte upp den kåta sagovarelsen i sina kupade händer. Jonna lät sin tunga glida in mellan fens ben och slickade henne sakta i skrevet. Fen pep till av njutning och Nettan lät sin tunga glida över fens ansikte och bröst. De hörde hur fens pip blev till en röst, nästan för svag att höra. Fen stönade ut sin kåthet när de båda nykära tjejerna slickade henne till orgasm.

En halvtimme senare stod Jonna och Nettan i hissen på väg ner och den lilla fen som de hade döpt till Stina satt på Nettans axel. Det var den härligaste promenaden ner till kanalen som Nettan någonsin upplevt. Hon höll sin älskade Jonna i handen och de skrattade och fnissade som ett par nykära turturduvor, vilket de också var. Jonna gick in i ett bageri vid kanalen och drog Nettan med sig. Deras händer hade inte släppt varann sen de lämnade lägenheten och Nettan ställde sig i kön och drog Jonna till sig. De såg djupt in i varandras ögon medan doften av nybakat bröd sköljde över dem.

”Min flickvän...” sa Jonna tyst. ”Jag har en flickvän! Jag är kär i en tjej!”

Hennes viskning var extatisk.

Nettan nickade. ”Visst är det härligt. Jag är kär och jag behöver inte dölja det för någon.”

Hon kysste sin nya flickvän tillgivet på munnen och de båda badade i ett lyckligt guldaktigt sken.

Jonna såg på Nettans aura och insåg att de båda två hade mycket starkare auror än resten av människorna. De såg sig omkring, lite rädda för omgivningens reaktioner men alla i butiken log uppmuntrande åt dem. Deras vardagliga auror fick sig ett stänk guldglänsande kärlek och de log stort åt de två lesbiska flickorna. Plötsligt reste sig en sur gammal gubbe upp från ett bord längre in.

”Vet hut!” röt han och hötte med näven mot dem, ”kvinna och man är vad Gud har bestämt att vi ska vara, det dhär är äckligt och onaturligt.”

Jonna och Nettan såg häpet på gubben som ville spräcka deras lyckliga bubbla när bageributiksinnehavaren drämde handen i disken.

”Torkel Mattson, ut härifrån innan jag ringer polisen! Visa dig aldrig här igen! Du borde skämmas som försöker förstöra de två nykära flickornas lycka!”

Gubben fnös och gormade ilsket men han gav sig av och försvann längs gatan.

”Jag ber så hemskt mycket om ursäkt, det är verkligen inte vad vi här på bageriet står för, min egen son är bög och jag vet hur svårt det är för honom. Låt mig bjuda er på fika.”

Jonna och Nettan satte sig ner vid ett bord och lät sig förläget bjudas på en tårtbit som var otroligt god. Den smakade grädde, jordgubb och acceptans.

Plötsligt badade bageriet i ljus och in klev fru Nilsson. Jonna och Nettan kisade mot henne när hon klev fram till dem och snart framträdde deras vingar.

”Hej Jonna, hej Nettan!” sa hon och log mot den lilla fen som satt på Nettans axel. ”Hej, lilla vän.”

Fru Nilsson log och lyssnade på vad fen pep till henne.

”Nej, ärligt, Stina? Det var ett fint namn.”

Jonna såg på fru Nilsson.

”Förstår du vad hon säger?” frågade hon tyst.

Fru Nilsson nickade.

”Det gör ni också snart, och ni kommer att se mer och mer som ni inte har sett förr.”

Nettan nickade tyst och fru Nilsson pekade bort mot en kvinna som satt vid ett bord med en kaffe och läste tidningen. Jonna och Nettan såg på kvinnan vars aura var blågrön med lila inslag. Plötsligt skimrade kvinnan till och hennes rätta jag framträdde inför flickornas ögon. Kvinnans anletsdrag förändrades något men det var tydligt att hon fortfarande var samma person. Hennes öron drogs ut i spetsar och hennes kropp blev slankare. Hennes läppar blev fylligare och hennes bröst mindre. Hon log mot flickorna och blinkade med ena ögat.

”En...alv...?” viskade Jonna och fru Nilsson log.

”Ja, Jonna, sagans väsen finns kvar bland oss så länge det finns sagor kvar att berätta. Det är bara det att vanligt folk kan inte se dem. Ni kan det eftersom Stina här är er spirituella vägvisare. Hon är er handledare så ta väl hand om henne.”

Fru Nilsson såg på klockan och reste sig.

”Ha det så kul...”

Med de orden gick hon ut genom dörren och försvann.

Flickorna satt kvar ett bra tag innan de gav sig ut på en promenad längs kanalen. De mötte en massa människor och efter ett tag fick de syn på en storväxt man i läderväst och motorcykelbyxor som höll en kort kvinna om axlarna. Stina pep till och drog Nettan i ärmen för att varna henne och både Nettan och Jonna ställde sig diskret och tittade ut över vattnet. Ur ögonvrån såg Nettan att mannens ansikte drogs ut och blev bredare. Näsan växte och hans drag blev grövre. Ett par betar växte ut ur underkäken och han höll nu i en grov kedja som satt fast i en järnring om kvinnans hals. Kvinnan krympte och blev grön i hyn, här och var på hennes kropp växte det fram löv och i håret hade hon en blomsterkrans. Mannen stannade under en bro och drog tag i kedjan. Kvinnan föll på knä och gapade stort. Mannens grova kuk halades fram och han tryckte in den i kvinnans mun. Kvinnan stönade högt medan mannen började att knulla hennes mun hårdare och hårdare. Kvinnans ögon tårades och snart svalde hon mannens sats medan han gned kuken i hennes ansikte.

Jonna såg ilsket på paret och stormade fram mot mannen.

”Släpp henne!” beordrade hon och både mannen och kvinnan såg förvånat på henne.

”Vad? Kan du se oss på riktigt?” frågade mannen.

”Släpp genast loss henne!” väste Nettan som ställt sig vid sin flickväns sida.

”Ingen har rätt att hålla nån annan som slav!”

Kvinnan och mannen såg på varandra och brast sen ut i ett gapskratt.

”Slav?!” skrattade mannen med ett mullrande medan tårarna sprutade.

Kvinnan kiknade nästan av skratt.

”Herregud, ni är människor! Ni har ingen aning om hur vår värld funkar. Jag är dryad!”

Mannen torkade tårarna ur ögonen och la handen på Nettans axel. Han vek sig nästan dubbel av skratt.

”Har ni aldrig sett ett troll förr?” fick han fram och Jonna och Nettan såg hjälplöst på varann.

”Vi leker bara en sexlek”, fick kvinnan fram, ”vi har inte samma syn på sex som ni människor.”

Hon såg på Stina som rodnade.

”Du har väl förstås bara lärt dem att ha tjejsex och sen låtit dem upptäcka världen på egen hand”, sa kvinnan och sansade sig, ”det är därför feer är de sämsta vägledarna...bara sex i huvudet hela tiden.”

Jonna såg på fen.

”Stina är det...?”

Mannen vek sig dubbel av skratt. ”Stina! Har ni döpt henne till Stina?! Herregud!”

Han slog sig på bröstet för att återfå behärskningen.

”Stina”, sa kvinnan och bet sig i läppen för att inte skratta, ”berätta lite för dem om blommor och bin och inte bara feer och tjejsex.”

Hon vände sig mot flickorna.

”Det går ungefär 100 kvinnliga feer på en manlig så det är inte konstigt att de gillar tjejsex men de kan bli lite för ensidiga. Jag är alltså dryad, en nymf. Jag älskar sex och det här är min man, han är ett troll. Vi har varit gifta i 15 år och jag är inte hans slav, jag är hans fru. Jag knullar runt med andra också och det gör han med. I vår värld är monogami mer undantag än regel. Sex är nåt kul som man kan avnjuta med vem som helst. Vill ni följa med oss hem?”

Jonna och Nettan såg på varann.

”Kanske senare...” sa Nettan och tog Jonna i armen.

”Förlåt att vi misstog oss”, sa Jonna innan de gick hemåt.

”Ingen fara”, ropade trollet efter dem, det kan hända den bäste.”

Nettan såg på Jonna och insåg att deras inträde i sagans värld skulle bli svårt att hantera med sina mänskliga perspektiv.