Det var inte lätt att som ung Chalmersteknolog att hålla fokus på studierna när hormonerna rusade och frestelserna var övermäktiga.

Ur något slags biblisk synvinkel finns väl ingen preskriptionstid för synd men trettio år är nog tillräckligt lång tid för att köttsligt experimenterande i den ljuva ungdomens dagar ska kunna gå ostraffade, om än aldrig glömda. Det var en annan tid då. Vi talar sent åttiotal. Kallt krig i nyhetsrapporteringen och U2 och Depeche Mode i radion. Ungdomen präglades av ömsom äventyrlighet och känsla av oövervinnerlighet, ömsom osäkerhet och sökande efter en egen identitet.

Mitt liv hade redan börjat förändras efter en termins civilingenjörsstudier på Chalmers där jag så sakteliga börjat hitta en lagom balans mellan plugg och studentliv och nästan börjat se studentlägenheten som ett hem. Nu hade familjen, så som den såg ut, firat jul och nyår. Min mamma, Ann-Sofi, var inte sen att berätta hur fantastiskt framgångsrik min sju år äldre bror Richard var på advokatfirman och att jag borde bli jurist i stället för ”sådan där tekniker” och hur alldeles bedårande hans fästmö Anna var, de skulle gifta sig till sommaren. Richard slickade förstås i sig berömmet som vanligt och hans odrägligt snobbiga Anna var inte sen att nicka förebrående åt mina högst tveksamma livsval. Än värre var mammas nya kille, Klasse, som trots att han bara var fem eller sex år äldre än Richard skulle dela med sig av meningslösa livserfarenheter, alltid efter öl och snaps, alltid med snus rinnande ur mungipan och tobak från hemrullade cigaretter som sprätte över julbordet. Som tur var kunde jag hitta något av en själsfrände i min syster Petra, bara ett år äldre än jag men med så mycket mera livserfarenhet. En av de första kvinnliga arméofficersaspiranterna, hade hon varit borta i ett år redan och egentligen försvunnit helt från min radarskärm. Under min gymnasietid hade Petra varit helt ointresserad av sin lilla snorunge till brorsa och sedan dess hade vi bara setts flyktigt vid någon högtid. Att träffas igen, smyga undan från löjliga familjen ett tag och ta en öl på den lilla puben i byn var nästan egendomligt trevligt. Lite som att återse en gammal bekant eller friend of a friend.

”Det är nog första gången som du och jag tar en öl tillsammans”, konstaterade hon.

”Jo, vi har väl inte riktigt varit i fas tidigare… du var ju alltid ute med så mycket äldre pojkvänner när jag äntligen kunde börja röra mig ute på krogen.”

”Ute mycket nu, eller?”

”Blir en hel del på kåren och så… ibland är det lite svårt att veta om det är helg eller vardag”, skrattade jag.

”Och fullt med tjejer, så klart?” Petra lutade sig närmare, sänkte rösten. Jag tror att jag rodnade för jag tyckte att hon var nästan förförisk.

”Nja, ingenting allvarligt…”

”Bara one-night-stands, alltså?” Nu var det Petras tur att fnittra till.

”Neeej, jag skulle väl inte gå fullt så långt men… Själv då? Ensam kvinna omgiven av bokstavligt talat en armé av män?”

Petra log spelat oskuldsfullt. ”Män? Jag? Skulle väl aldrig komma på fråga att jag ens övervägde tanken före äktenskapet.” Sedan skrattade hon hjärtligt och fortsatte ”Det är väl lite som du, ingenting allvarligt. Man träffar ju på allt ifrån nördar till hunks.” Hon pausade kort och tittade mig djupt i ögonen. ”Men ingen som kan jämföra sig med dig”, skrattade hon och blinkade förföriskt.

”Det kan du väl inte veta förrän du provat,” skämtade jag tillbaka innan jag hann tänka på hur opassande ens tanken var.

”Får göra något åt det då…”, nickade hon samtidigt som någon puttade till bordet så att ölen spilldes ut och magin i ögonblicket försvann. Vi började prata om andra saker och dagarna gick, vi åkte skidor, spelade spel, irriterade oss på Klasse och hade bara allmänt trevligt.

Men så kom dagen då vi skulle skiljas åt och mitt tåg var det första att lämna stationen. Hej då och puss och kram hade passerat och Richard som kört mig till stationen hade redan försvunnit när Petra vände sig om och sprang tillbaka. Hon formligen kastade sig över mig i en innerlig omfamning och tittade djupt in i mina ögon.

”Nu knullade vi ju aldrig!” Hennes röst var skämtsam men inte helt utan förebråelse och hon fortsatte ”Hur långt är det mellan Boden och Göteborg?”

”Oj, det är nog hundrafemtio mil”, stammade jag fram medan jag försökte förstå vart Petra egentligen ville komma.

”Fan ta dig om du lovar evig trohet till någon tjej nu!” Nu var det nästan ilska i rösten men hon fortsatte med en öm viskning ”Jag har inte kunnat tänka på något annat hela helgen.” Och hon underströk vad hon sa genom att kyssa mig mitt på munnen och när jag kände hennes tunga smeka mina läppar kysste jag henne instinktivt tillbaka. ”Min första permis är om två veckor. Då kommer jag till Göteborg. Då kommer jag till dig, Magnus.”

Nej, jag hade inte lovat någon tjej evig trohet och ärligt talat fanns det ingen lämplig kandidat i sikte heller. Tur var väl det. Petras röst klingade i mitt huvud ”…har inte kunnat tänka på något annat hela helgen”. Nu var det min tur att inte kunna tänka på något annat. Skamsen över min olovliga, barnsliga och omöjliga förälskelse försökte jag lägga energi på differentialkalkyl och hållfasthetslära – jag hade böckerna med på tåget – men helt förgäves. För mitt inre målade jag upp bilder av Petra och mig tillsammans, nakna, omslingrade. Mindes den friska smaken av hennes kyss. Tågresan blev en fullständig pina av omåttligt upphetsande tankar som inte fick utlopp på annat vis än en enda lång undertryckt erektion. Jag var så fruktansvärt kåt att jag svettades och så fruktansvärt skamsen för att det var min syster som var centrum för mina tankar. 

Så fort tåget stannade kastade jag mig ur vagnen och mer eller mindre sprang hem. Jag hade nästan panik av upphetsningen och ville till varje pris låta en utlösning lätta på trycket. Och innanför dörren sparkade jag av mig skorna och fick av mig byxor och kalsonger innan jag ens tagit av mig vintermössan när jag såg att telefonsvararen blinkade. Någonting fick mig att ändå gå fram och lyssna av och efter ett meddelande från en försäljare hörde jag Petras röst:

”Jo du… inte runka nu innan vi ses! När du kommer i min mun vill jag att du verkligen ska explodera.”
Fan också! Fattade hon vad hon gjorde mot mig? Jag kunde inte låta bli att le trots att jag var smärtsamt medveten om att trycket i pungen skulle medföra att jag knappt skulle kunna gå raklång de närmaste två veckorna. 

Och det kunde jag inte. Och inte kunde jag fokusera på matematik eller hållfasthet. Och knappt ens på kårfesterna. Jag vaknade svettig om nätterna efter drömmar om sex med Petra i alla möjliga och omöjliga former, med kuken hård som en batong och pulserande på gränsen till utlösning. Läste numeriska tabeller tills jag somnade av utmattning och uttråkning. Allt för att distrahera mig från Petras härliga kropp, hennes blick, hennes kyss.

En veckas Golgatavandring avklarades och när jag kom hem sent på söndagskvällen blinkade återigen telefonsvararen. Det var Petra. ”Magnus, jag har skickat ett paket till dig som borde komma fram på måndag eller tisdag. Öppna det när du är ensam.” 

Vaknade svettig. Hård som en batong. Pulserande.

Det kom på tisdagen. Inget stort paket utan mer en ask. Jag hade hoppat över morgonens föreläsningar på både måndag och tisdag för att vara säker på att inte missa posten och kunde därför plocka upp det lilla paketet på posten på vägen till eftermiddagens föreläsningar. Visserligen låg försändelsen i tryggt förvar i ryggsäcken men det kändes likafullt som att den brände mig på ryggen, ropade på mig att öppna. Men jag stod emot frestelsen och väntade tills jag kom hem på sena eftermiddagen. Tur var väl det. När jag öppnade paketet flämtade jag till, närmast skrek rakt ut. Bild efter bild på Petra slog emot mig. De första var vågade nakenfoton, inte något en syster borde skicka till sin bror men jag var förbi alla tankar om vad som var förbjudet och skamligt. Sörplade i mig hennes fulländade kropp. Fasta bröst med toppiga bröstvårtor. Ett rakat kön som för varje bild hamnade mer och mer i fokus tills hennes fingrar utforskade våta läppar och fuktigt inre. Ögon som stirrade stint in i kameran, rakt in i mina uppspärrade ögon.

Jag grymtade till igen när Petra på nästa bild låg naken och hopkrupen, omfamnad av en fullständigt gigantisk man iklädd stålhjälm och kängor men helt naken i övrigt så att hans svällande muskler syntes ned till minsta ådra. Biceps tycktes större än Petras midja och bringa och mage verkade vara mejslad ur granit. Men det mest förbluffande attributet var falukorven som underarmslång slingrade sig från hans ljumskar och låg som en pytonorm slakt över Petras lår. Mer än ett styng av avund, snarare blint raseri mot denne okände konkurrent om min systers gunst.

”Sveriges försvar är starkt!” stod det skrivet med klottriga bokstäver längst ned på fotografiet.

Det var först när telefonen ringde som jag insåg att jag stod med kuken i handen och var på vippen att bryta mot Petras instruktioner att inte runka. Andfådd när jag svarade.
”Du har väl inte kommit? Du sparar dig väl?” Petras röst kvittrade i andra ändan.

”Mer än vad man kan säga om dig”, svarade jag och ångrade omedelbart att jag lät så surmulen. ”Du verkar ha ett gäng ståndaktiga kamrater på luckan”, fortsatte jag i ett försök att släta över min kommentar och inte låta alltför avundsjuk.

”Det är Juntti, min egen lilla nallebjörn…”

”Jag tyckte du sa att du inte hade någon pojkvän?” Nu märkte jag att avundsjukan åter sken igenom i min röst.

Petra svarade med viss skärpa men ändå helt lekfullt, ”Juntti är en vän som är en pojke…”

”Helvetes pojke om du frågar mig, och ni verkar vara ganska, vad ska jag säga, frimodiga med varandra.”

Petra brast ut i ett porlande skratt. ”Lyssna nu Magnus… Jag är ensam tjej bland tusen grabbar som blir upphetsade av sin egen skugga om de vickar lite på rumpan. Jag har etthundrafemtio kilo Juntti som ser till att beväringarnas sexuella frustration inte går ut över mig. Han kan vara mycket övertygande.”

”Och hans sexuella frustration? Vem skyddar dig mot den?” Trots att jag var lillebror översvämmades jag plötsligt av beskyddarinstinkt över den lilla näpna flickan som låg i fosterställning intill den skräckinjagande minotauren med den gigantiska dasen.

Det hördes på Petras röst att det var något som roade henne men att hon försökte hålla masken. ”Vadå, får du… mindervärdighetskomplex? Han är ganska imponerande, min Juntti, eller hur?” Någonting var tydligen väldigt komiskt med situationen.

”Uppriktigt sagt förstår jag inte vad du menade när du sa att ingen kunde mäta sig med mig. Den här Juntti verkar kunna mäta sig med ungefär vem som helst.”

”Det tycker hans pojkvän också.” 

Nu var det här för över trettio år sedan och även om de flesta någorlunda vanliga människor hade lärt sig att homosexualitet inte riktigt var det hot mot mänsklighetens överlevnad som det en gång framställts så var det nästan otänkbart med bögar i uniform. Ännu värre än kvinnor, om man frågade genomsnittsmajoren.

”Pojkvän?” Inte för att jag var homofob men såvitt jag visste hade jag ingen i bekantskapskretsen som var öppet homosexuell och vare sig jag eller mina närmaste kompisar skulle någonsin erkänna minsta bisexuella tendens.

”Ja, pojkvän. Juntti skulle välja dig över mig vilken dag i veckan som helst, bara så att du vet om ni träffas någon gång. Håll med om att den där bamsekuken är lockande…” Nu var Petra riktigt retfull på rösten. ”Låt oss kalla det för konvenansäktenskap… Juntti och jag låtsas att vi är ett par. Inte för mycket, förstås, så att regementschefen plötsligt får för sig att vi ska hamna i olika förband men tillräckligt för att övriga grabbar ska förstå att hålla sig på avstånd från mig. Och framför allt för att inte det ska sippra ut att Juntti är bög. Det funkar inte så bra i grönkläder, och ännu mindre i Boden.”

Några sekunder förflöt medan jag försökte smälta vad Petra sagt och hon tog tillfället i akt att fortsätta. ”Han extraknäcker som yrkesfotograf och hoppas skapa en karriär som konstnär. När jag berättade om mina… mina planer med dig så föreslog han att han skulle ta några bilder. Och du, Magnus, när en fotograf säger några bilder så menar de flera hundra! Vi höll på en timma bara med bilden där vi båda är med – snygg eller hur? – och han gjorde oändligt många olika riggningar för att få rätt vinkel så han kunde knäppa på avstånd.”

”Du berättade…?” Orden svek mig.

”Juntti och jag är parkamrater. Vi gräver skyttegravar tillsammans och har varandras rygg. Det finns inga hemligheter oss emellan.”

”Men våra planer trodde jag…” Jag märkte att jag var alldeles torr i munnen och hjärtat bultade av lika delar fasa och upphetsning. Insåg att jag börjat få resning igen.

Petra använde sitt avväpnande skratt för att avdramatisera situationen. ”Han propsade på att få vara med på åtminstone en bild själv. Jag tror att jag beskrivit dig så målande att han är lite tänd på dig.” Mer fnitter. ”Han är rätt snygg, eller hur?”

Vågade inte berätta att jag fann hela situationen oerhört erotisk och att jag nu återfått senaste veckans normala pulserande stånd. ”Öh, jo… jag menar… han är rätt bitig…”

”Och han är världens snällaste också! Jag är säker på att ni skulle hitta varandra!”

”Så ni är bara vänner då?”

Nu märktes en liten tvekan i den annars så rappa Petra. ”Alltså… man kan väl säga vänner med förmåner? Vi kanske retas lite ibland…”

”Retas?” Avundsjukans gröna demon började göra sig påmind igen.

”Till exempel så suger jag honom ibland när han pratar med sin pojkvän, Bill, i telefon. DET är roligt. Och retsamt. Och nu halvligger han i en säng tvärsöver logementet och smeker en minst sagt skaplig bulle på sina byxor för att retas med mig när jag pratar med dig. Han hälsar förresten.”

Det var helt klart att det fanns mycket jag hade att lära om min syster. Att hon var vild av naturen hade jag vetat länge men så till den milda grad retsticka hade jag aldrig anat. Det skulle bli värre. Petra fortsatte med mindre glättighet i rösten:

”Tyvärr har det kommit upp något nu i helgen… Vi ska spana efter ubåtar. Eller, det får jag kanske inte säga, men jag kommer inte vara ledig och kan inte komma till Göteborg.”

Mina bollar hade kunnat sprängas där och då av besvikelsen. ”Fan också!”, nästan skrek jag i luren men insåg snabbt att det inte var rättvist att låta frustrationen gå ut över Petra. ”Förlåt, jag hade verkligen sett fram emot att ses. Och jag… har sparat. Som du bad.”

”Har du? Jag sa det nästan på skoj, men när jag tänker på det…” Hon smackade med läpparna. ”…kan du spara lite till? Det har blivit lite av en fix idé, att känna din varma säd i min mun.”

”Om du säger så fler gånger kanske jag inte kommer att kunna hålla emot. Petter Niklas har så att säga börjat klaga ganska högljutt, eller åtminstone väldigt tydligt.” 

”Petter Niklas? Kallar du verkligen din kuk för det?”

”Nej”, skrattade jag, ”det är mest att jag väldigt sällan har någon anledning att kalla min penis för någonting särskilt. Men du förstod ju vad jag menade så det funkade? Och endera dagen kommer Petter Niklas att berätta precis hur mycket han längtar efter att få känna dina läppar om ollonet och explodera i din mun.”

Porlande fnitter. ”Vänta lite till bara. Nu var det ju jag som svek så då får jag ge dig dubbelt upp nästa gång i stället…” Det fanns något slags tvekan i rösten som jag inte riktigt förstod. ”Jag undrar om det är något jag kan ge dig under tiden?”

Nyfikenhet och erotisk upphetsning är en underbar kombination. ”Ge mig? Hur menar du?”

”Kanske ett litet audiovisuellt intryck eller föraning om vad som komma skall?” Det riktigt hördes hur hon log pillemariskt. ”Juntti är som sagt fotograf och jag kanske råkade be honom att rigga upp kamera – och en videokamera – här hos mig. Så om du tror att du skulle gilla…”

”Ja.” Helt spontant. Utan eftertanke.

”Ja? Du vill att jag och Juntti…”

”Ja!” Mer eftertryck nu. ”Jag vill se dig och Juntti tillsammans. På bild. På video.”

Sagt och gjort. Efter att ha hört Petras flämtande skrin av upphetsning och Junttis dova grymtningar över telefonen var videon inte en fullständig överraskning när den damp ner i brevlådan ett par dagar senare. Men jag kunde inte slita mig ifrån den ändå. Jag har den kvar fortfarande.

Vad jag inte förstått när vi talade i telefon var att Petra redan då var spritt språngande naken. Första minuten av filmen var från när vi fortfarande pratade och hennes fnitter fick en helt annan innebörd när jag insåg att hon hela tiden förde sina fingrar långsamt fram och tillbaka över sitt våta sköte. Av och till blundade hon och kastade bakåt med huvudet samtidigt som hela kroppen ryste till. Men hon höll masken till och med då Juntti ställde sig precis framför henne, klädde av sin enorma kroppshydda och släppte fram sin halvt erigerade mammutsnopp. Hon höll masken i telefonen men blicken avslöjade henne. Hon smekte Junttis muskulösa kropp med sin blick och omfamnade hans kuk mentalt på avstånd med uppenbar längtan och hunger.

Så lade hon ifrån sig luren, det var en nästan märklig insikt att veta att jag bara någon dag tidigare lyssnat på vad som hände genom telefonen, och pekade mot golvet med ett menande finger. Juntti gick lydigt ned på knä varvid Petra snabbt lade ett ben över hans axel och tog tag i hans blonda kalufs och tryckte hans ansikte mot sina höfter. Junttis björnramar omfamnade henne och hans händer täckte helt hennes stjärt när han drog henne mot sig och innerligt började kyssa och slicka hennes kön. Det gick inte att undgå hans uppskattning – hans kuk stod nästan rakt upp och svajade i takt med att han slickade Petra alltmer intensivt. Petras stönande blev mer ljudliga och följde en suggestiv rytm och det tog inte lång stund innan hon gav till ett tjut. Hon slet i Junttis hår så hårt att jag nästan befarade att han skulle bli skallig och hon skakade i hela kroppen. Det var bara Junttis kraftiga armar som hindrade henne från att trilla ihop i en liten hög på golvet. Jag ville så gärna ta tag i min kuk och rycka de få gånger som skulle krävas för att även jag skulle få uppleva en krampaktig orgasm. Men jag stod emot.

När jag hört skådespelet per telefon hade jag trott att det här var dags att lägga på men blivit avbruten i sista sekunden av Petras hesa röst:

”Nu, Magnus, är det din tur. Tänk om du var här… nu… med mig.”

På videon såg jag hur Juntti försiktigt lyfte upp Petra och bar henne till sängen och först satte sig ned på kanten, sedan lade sig raklång, hela tiden utan att släppa taget, så att Petra till slut satt gränsle över hans bröst där han låg med huvudet mot en orangerutig kudde. Hon tittade mot kameran. Juntti tittade mot kameran och log. Han hade ett riktigt trevligt utseende, gediget på något sätt. Sedan sträckte Petra armen bakåt och började långsamt smeka Junttis kuk. Fingrarna verkade ta för evigt på sig från de nästan kritvita pubeshåren på pungen, utmed det kraftiga skaftet till det purpurfärgade ollonet. Hon drog sitt pekfinger tvärs över toppen och slickade sedan snabbt av det och smackade högljutt. ”Precum – finns det ett ord på svenska för det? Slår vad om att ditt ollon är alldeles glansigt också”, skrattade hon men väntade inte på något svar utan gav mig en slängkyss genom kameran innan hon böjde sig ned och började kyssa Junttis muskulösa bringa.

Jodå, det var glansigt. Jag vågade knappt tänka tanken men lät mitt finger fånga lite av den klara, klibbiga vätskan och smakade den salta och syrliga vätskan på tungan. Som Petra. Låtsades att det var Petra. Omedelbart började kuken pulsera böljande och jag var tvungen att tänka på glassplitter och betong och iskallt stål för att inte komma där och då.
På videon hade Petra börjat slicka utmed mammutsnoppen – jag gillade mitt smeknamn på Junttis kuk och tänkte lekfullt att jag skulle berätta för honom och Petra om och när vi träffades – samtidigt som hon smekte hans pung med ena handen. Hon var inte tyst en enda sekund utan jollrade i en blandning av lustfyllda stönanden och belåtna mumlanden. Då och då överröstades hon av mullrande morrningar och hesa utrop från Juntti och tillsammans var det som en erotisk folkmelodi.

Leken blev allt intensivare och Petra slöt sina läppar om Junttis omfångsrika ollon. Det såg nästan omöjligt ut, att hon skulle kunna få in ens toppen av kuken i munnen men långsamt tryckte hon sig ned över mammutsnoppen och under ljudliga sörplanden var snart en decimeter eller så begravd i hennes villiga mun. Mer än så verkade dock vara omöjligt för nu började hon arbeta upp och ned med huvudet, aldrig utan skönsången som ackompanjerade smaskandet. Hennes huvud var nästan försvunnet mellan Junttis dasslock till händer som höll henne varsamt men bestämt. Han ryckte med höfterna. Petra sög för glatta livet. Juntti stönade allt högre. Handen runt pungen sökte sig nedåt och strax hade ett eller kanske ett par fingrar letat sig in i Junttis stjärt och plötsligt knullade Petra sin parkamrat från två håll samtidigt, kuken med munnen och röven med fingrarna. Den behandlingen kunde Juntti inte klara i mer än ett par sekunder och med ett vrål exploderade han i en vildsint orgasm. Petra släppte allt med sina händer och greppade kuken utan att för ett ögonblick tappa taget med läpparna. Man såg hur hon svalde frenetiskt men det hindrade inte att det sprutade sperma ut genom mungiporna, genom näsan, och rann nedför hakan. Och det bara fortsatte och fortsatte.

Ingen porrfilm jag någonsin sett hade varit så intensiv som vad jag nu bevittnade. Inte ens i verkligheten hade jag upplevt en lika intim närvaro som genom när jag såg Petra svälja Junttis sats och retfullt leka med strängar av kladdig säd med fingrarna samtidigt som hon blinkade mot kameran. ”Snart är det din tur, Magnus!” Hon slickade sina fingrar, bjöd Juntti att slicka han också, och jag häpnade över att jag inte var riktigt säker på vad jag just då önskade mest, känslan av att just ha kommit i Petras mun, eller slicka min sperma från hennes fingrar.

Det sista hon sa innan videon tog slut var både lockande och skrämmande.

”Vi har kurs i Skövde om två veckor. Då kan vi ses. Alla tre.”

*

(Fortsättning följer)