En kärlekshistoria utvecklas mellan en personlig assistent och hans brukare.

FÖRORD

 

I novellen används moderna ordval. Numera säger man inte ”handikappad” eftersom det upplevs som nedvärderande och kränkande. Istället används ord som funktionsnedsättning, funktionsvariation eller funktionshinder. En person som sitter i rullstol är ”rullstolsburen” inte ”rullstolsbunden”. I novellen används de mer tidsenliga begreppen sparsamt.

 

——

 

Mitt första år som personlig assistent gick fort. Jag fortsatte arbeta på dykföretaget på kontorstid och tog alla pass kvällar, helger och nätter som assistent jag kunde. Jag upptäckte att det passade bra nu när jag ändå var ensam och för tillfället inte hade någon hemma som väntade på mig. Nattpassen var ofta bekväma. Efter att min klient lagt sig kunde jag också sova. Det var väldigt sällan som jag väcktes mitt i natten av larmet och på morgonen när min klient gått upp och ätit frukost, kom oftast min avlösare och jag kunde åka direkt till mitt vanliga jobb. Nattpassen var inte så välbetalda eftersom man kunde sova i tjänsten och nästan aldrig behövde hålla sig vaken, men tillsammans med mitt vanliga jobb blev det ändå en bra ersättning. Jag hade några fasta klienter men ringdes ofta in om personal var sjuka.

 

Nu hörde min arbetsgivare av sig för att ge mig ett nytt uppdrag hos en brukare som behövde en assistent i sin egen ålder. Brukaren var en ung kvinna i 18-årsåldern som gick i gymnasiet, för övrigt min gamla skola som jag ”muckat” ifrån för ett drygt år sedan. Den nya brukaren behövde en ny assistent för dagtid i första hand vilket gjorde att jag nu behövde bestämma mig. Fortsätta på dykföretaget och jobba nätter som assistent eller säga upp mig från dykföretaget. Jag hade bara jobbat där ett år, men började ändå känna att det kunde räcka och att det var dags för nya utmaningar.

 

Det nya assistansbolaget hade sitt kontor centralt placerat i centrum i moderna och fräscha lokaler.

– Välkommen John.

– Hej.

Vi tog i hand och slog oss ner vid hennes besöksbord. Linn ägde företaget och vi träffades första gången för ett år sedan när jag fick min första timanställning.

– Det var ett tag sedan. Hur är läget? Flyter allt på bra med jobbet? Jag har i alla fall hört mycket gott om dig från din bekant Rasmus och dina brukare. Inte minst är vi väldigt tacksamma för alla akuta inhopp du gjort, det uppskattas mycket.

– Tack, Det är bara fint. Vad roligt att höra. Jo jag trivs och allt flyter på.

Jag log generat. Det var tydligen svårt att ta emot beröm.

– Modigt att säga upp dig från ditt andra jobb. Vi är glada att ha dig ombord helt och hållet. Du ska snart få träffa din nästa brukare, hon borde komma vilken minut som helst. Hon har bett om att specifikt få dig som assistent. Känner ni varandra?

Jag tittade på namnet på mappen som låg på skrivbordet.

– Det låter bekant men nej, jag tror inte att jag känner henne.

– Okej. Det är en pigg och framåt tjej som går andra året på gymnasiet. Hon har uttryckt önskemål om att få en manlig assistent i hennes egen ålder och gärna någon som gillar idrott..

 

Det knackade på dörren och Linn gick för att öppna.

– Hej Jasmin. Välkommen. Vår kandidat har redan kommit.

En ung tjej i övre tonåren kom in. Hon fick hjälp att manövrera rullstolen fram till konferensbordet.

– Hej, John.

– Hej, Jasmin.

Vi hälsade. Hon såg ut att vara ett eller två år yngre än jag. Hon var smal och hade långt, fint ljust hår och blåa ögon. Hon satt i en rullstol som såg smidig och lite sportig ut.

– Nu känner jag igen dig. Är inte du Raffes dotter?

– Det stämmer.

– Jasså ni känner varandra? Frågade Linn.

– Vi har landställe på samma skärgårdsö men har nog bara sett varandra på avstånd tror jag?

– Ja vi bor en liten bit ifrån varandra och har inte riktigt samma kompisar, sa Jasmin och log åt mig.

– Ja men toppen. Då är ju den fasen nästan avklarad, sa Linn och log lättat.

Jag undrade varför hon valt mig och hur hon ens visste att jag jobbade extra som assistent? Kanske räckte det med att hon fått höra av någon och det faktum att vi på sätt och vis kände till varandra.

 

Linn serverade kaffe i små plastmuggar ur en termos och Mariekex på ett fat.

– Okej Jasmin, du kan väl berätta lite för John vad du har för behov?

– Det vanliga typ, beror på vilket pass det är. Toa och dusch, i och upp ur sängen, av- och påklädning, Saker jag inte når, viss matlagning. I plugget lite service med böcker, hjälp i matsalen, byta om och vara på gymmet. Och bära kaffekoppar i fiket.

– Då delar vi helt klart ett intresse. Jag såg till att fiket höll sig flytande när jag gick där.

– Har du gått där?

– Ja, jag tog studenten i fjol.

– Vilken linje?

– Ekonomisk. Vilken linje går du?

– Andra året på sam.

– Men gymmet, det kan bli knepigt att följa dig in i tjejernas omklädningsrum?

– I vissa idrottshallar finns det små separata ”handikapprum” med egen dusch där man kan byta om, om det av någon anledning inte funkar i dem vanliga omklädningsrummen. Exempelvis assistenter med ”fel” kön, sa hon och skrattade.

– Juste, det hade jag ingen aning om.

 

Vi kom överens med Linn om att köra ett par pass för att se om vi fungerade tillsammans, kort sagt om jag skötte mig bra.

– Då kör vi introduktion hemma hos mig på måndag.

– Jättebra. Du vet ju hur allt fungerar Jasmin. Du fixar tidrapporterna till mig som vanligt.

Jasmin nickade. Vi tog avsked och skiljdes åt.

 

Det blev måndag och jag infann mig på min nya arbetsplats på eftermiddagen när Jasmin slutat skolan för dagen. Familjen bodde i en stor villa inom cykelavstånd från mig. Jag hjälpte henne av med jackan i hallen och byta rullstol till en nättare och smidigare för inomhusbruk.

- Lyft bara under armarna, vi behöver inte använda liften bara såhär, instruerade hon.

– Du har varit med förr märker jag.

- Jo jag har jobbat ett knappt år, så inte helt grön, men du bestämmer hur du vill ha det.

- Skolväskan till rummet, höger vänster om, skämtade hon och försökte se sträng ut.

 

Det var inget stort problem att förstå hennes tal. Innan jag fick mitt första jobb berättade min kompis Murre som också jobbade som personlig assistent, att människor ofta fick panik när dem träffade någon med nedsatt talförmåga och blockerade sig och bara fokuserade på handikappet och lyssnade inte ordentligt och sedan pratade till dem som om de var mindre vetande.

 

Vi gick runt i den stora villan och Jasmin visade sitt och assistenternas sovrum.

– Jag brukar ta introduktionen av nya assistenter själv, men vill du ha med en inkörd assistent så kan vi så klart ha det?

– Nej det behövs inte, gör som du brukar.

– Här har jag min fasta taklift som går att flytta i spåren där uppe. Ja en sådan har du ju sett förut och jag har en likadan i hallen som du såg när vi kom in. Här i badrummet har jag en mobil lift för dusch och toabesök.

– Men du har lite rörlighet?

– Jo jag kör rullstolen själv om det är snällt underlag och inte för mycket uppför. Jag kan stå lite själv med stöd, men mina andra assistenter använder liften för att slippa lyfta. Du gör som du vill. Du verkar orka lyfta och då kanske det bara är struligt att använda liften bara för att byta rullstol.

 

Hon visade ett gästrum som gjorts om till assistenternas tjänsterum.

– Här är sökaren som vibrerar om jag vill något på nätterna. Mamma och pappa sover i andra änden av huset och har egen toa och dusch så det är mest jag som hålls här i den här delen. Ganska lyxigt, eller hur?

– Superfint verkligen.

– Ska vi prova liften så du känner dig bekväm med den?

 

Takliften var inga konstigheter. En rem runt överkroppen under armarna och en annan under låren som kopplades ihop vid bröstet med liften som hängde i taket och kunde flyttas fram och tillbaka någon meter. Jag kände mig lite blyg första gången jag fäste remmarna runt henne. Hon hissade upp sig själv ur rullstolen med fjärrkontrollen som hängde i en spiralkabel från motorn i taket och jag flyttade henne till rätt position över sängen. Där sänkte hon sig ner tills hon låg på sängen och jag kunde koppla bort remmarna. Sedan gjorde vi om manövern tillbaka till rullstolen.

– Det där var ju ingen konst, sa hon och log.

 

Jasmin bjöd på fika i köket. Hennes föräldrar kom och presenterade sig.

– Välkommen. Så det är du som är John? Jag är Jasmins pappa Ralf och det här är min fru.

– Välkommen, Kristina, sa hans fru och vi tog alla i hand.

– Är det inte du som är Gunnars pojk?

– Jo det stämmer.

– Trevligt. Hälsa mor och far från mig.

– Det ska jag göra.

Jasmins pappa Ralph var väl känd ute på vår ö. Han var väldigt duktig på att spela dragspel och engagerades alltid vid midsommarfirandet.

 

Föräldrarna försvann igen och vi slog oss ner vid bordet.

– Jag har lite saker jag vill fråga om som inte var lämpligt att ta hos handläggaren. Är det OK?

– Ja visst.

– Jo såhär. Hon harklade sig och tog sats.

– För att gå rakt på sak, hur ser du på hjälp med mer privata saker, exempelvis hjälp vid mens? Tyvärr har jag för dålig rörlighet för att kunna klara det själv på ett bra sätt.

– Får du inte hjälp med det redan?

– Jo, jag får idag hjälp med bindor men en del assistenter känner sig obekväma med att hantera tamponger. Men med bindor blir det så lätt läckage och då blir det så otroligt bökigt att rätta till.

– Jag kan inte påstå att jag någonsin hjälpt en tjej med det någon gång, men jag är dina armar och ben och hjälper dig med det du behöver, så du får väl lära mig.

– Och samma sak med rakning? Jag brukar vilja raka både ben och armhålorna men även — ja du vet… Och det fixar jag inte heller själv. Har försökt några gånger men har skurit mig så in i helvete så det har blivit rena blodbadet. Känns det för privat?

Hon log äntligen lite generat.

– Ingenting av det du behöver hjälp med ska vara för privat. Jag är ovan bara och har aldrig gjort det på andra, men jag vet så klart hur man gör.

– Är ju enklast att göra samtidigt som jag duschar. Då har jag bara en sista fråga. Hur ställer du dig till hjälp med sex, onani? Du vet att jag inte har tillräcklig rörlighet så det är svårt att göra själv. Det har börjat komma lite idéer om hur man kan sätta fast stavar på lite olika sätt och min arbetsterapeut och jag har testat lite men inte hittat något som fungerat bra.

Det spratt till inom mig av hennes raka fråga. Jag undrade om Tom och Evelina kan haft något med saken att göra.

– Jag har egentligen inget som helst problem med det.

- Egentligen?

- Hur ska jag säga det här? Du får ursäkta att det blir lite rakt på och kanske lite slarvigt. Tanken och frågan är inte ny för mig. Mitt problem är bara att jag inte är helt säker på att jag skulle vara opåverkad av att göra sådant för dig. Du är i min ålder, du är tjej, väldigt söt och jag tycker om sex. Det här är inte som att göra frukost. Däremot kan jag lova att jag aldrig skulle göra något du inte bad om.

 

Hon såg på mig och jag rodnade våldsamt . Jag försökte skämta bort hettan i mitt ansikte genom att låtsas fläkta mig med servetten som om det vore en mycket varm dag i solen. Nu hade jag i alla fall sagt det och jag ville vara helt uppriktig även om jag inte hade en aning om vad det rent praktiskt kunde innebära. Men det var väl inte så svårt med ett minimum av fantasi att föreställa sig vad en tjej behövde hjälp med om det handlade om sex och min fantasi var det sannerligen inget fel på. Bilderna av Evelina och Tom, Jim och Lottie kom för mig. Det kändes både fint och erotiskt att tänka på, men de var par som jag hjälpt. Nu var det en ensam tjej.

- Det förstår jag. Jag skulle helt säkert inte heller vara helt opåverkad om en snygg kille hjälpte till med något sådant jämfört med en rosa massagestav.

- Har du frågat förr?

- Jo, både biståndshandläggaren på kommunen som såg ut som om hon höll på att kräkas, men även enskilda assistentkandidater. Nu har jag i och för sig bytt utförare till L. Assistans, men där har jag faktiskt inte frågat.

- Killar, tjejer?

- En tjej. Men hon ville inte riktigt och det kändes kanske inte helt rätt för mig heller. Som du sa, det är väl inte direkt som att servera frukosten för dig och inte bara som att äta den för mig.

Jag skrattade åt vår komiska jämförelse mellan sex och frukost, men egentligen var ju båda basbehov för människan. Ett gammalt citat kom för mig: ”först kommer käket, sedan moralen” och det kändes synnerligen passande här.

- Du vill helst att en kille hjälper dig?

– Jo, jag tror det vore bäst.

- Har du frågat några killar då?

- Det har känts så knepigt. Jag försökte en gång och fick väl ett svar som gjorde att jag la det lite på is.

Jag rös, jag kunde bara föreställa mig. Att killar kunde vara sådana ”creeps”. Även om jag ville tro att de flesta inte var det, var det kanske så att dårar med konstiga intressen lockades av sådana möjligheter.

- Tänk om jag också är sån?

Jag fick en plötslig lust att höra hur hon tänkt.

- Jag känner Tom och Evelina som du har jobbat hos och de tipsade mig om att fråga specifikt efter dig. Jag har också fått en bra uppfattning och resten får bara bli förtroende och tillit. Jag kan ändå inte direkt skriva det i en annons på Arbetsförmedlingen om man säger så.

Jag blev lite tagen och generad av tanken på att de pratat om mig i det sammanhanget. Jag hade gärna varit en fluga på väggen och lyssnat för att höra vad de sagt.

- Men vad, jag menar hur och på vilket sätt?

– Som om jag skulle kunnat göra det själv, smeka mig med fingrarna eller stav. Jag vet faktiskt inte säkert. Har aldrig fått någon annans hjälp med det förut, sa hon och rodnade.

– Okej, jag har hur som helst inget emot det. Du säger till om och när.

Jag var alldeles matt när vi reste oss upp och dukade undan.

 

Hela vägen hem snurrade mina tankar, allt mellan upphetsning och någon sorts rädsla. Jo, visst var jag helhjärtat för människors rätt till alla sina grundläggande behov oavsett om det var käk eller kärlek. Men det var verkligen en sak att stilla någons hunger och törst vad gäller mat,  att kunna gå på toa utan att göra på sig eller att duscha för att hålla sig ren, ta sig till och från sitt jobb, utbildning eller fritidssysselsättning. Men sexualitet, vart stod jag där egentligen? Jo, såklart på samma position, ändå var det en stor skillnad.

 

Frågan jag ställde mig på vägen hem var om jag skulle känt mig lika pirrig om min klient varit en kille som jag kände mig nu när det var en tjej. Svaret var såklart nej. Alltså handlade det inte om ren humanism när det kom till sexualitet och det kanske egentligen var självklart. Jag kände mig rätt säker på att jag inte skulle säga nej om en kille frågat och det hade ju gått bra att hjälpa Tom och Evelina och Jim och Lottie.  Det skulle inte vara samma sak.

 

Men om man vände på det, lite som Jasmin antytt att det inte var som att äta frukost för henne heller, så vill inte hon heller att någon ”vem som helst” som gör detta för henne. Är man homosexuell vill man så klart att en av samma kön rör än och samma om man är heterosexuell, att någon av motsatt kön gör det. Så alltså var det kanske ändå skillnad på vem som kunde och ville utföra dessa behov. Det kunde säkert aldrig bli en helt klinisk handling, men jag hade verkligen ingen aning.

 

Paret jag jobbade hos ibland hjälpte jag med att komma nära varandra. Det hade känts väldigt genant första gångerna. Men nu var det annorlunda. Inte lika neutralt som att sleva upp makaroner eller hälla upp ett glas rödtjut — naturligtvis inte. Jag fick ändå fortfarande lite puls och värme i kroppen av att se dem och röra deras kroppar och kön, se och höra de njuta. Då handlade det ändå bara om att föra in en lem i ett sköte och i Jims och Lotties fall, i viss mån att hjälpa dem att älska med varandra, till och med att få barn tillsammans.  Det jag skulle göra nu var det jag åtrådde mest i hela världen, att smeka en tjej till orgasm. Skulle jag få göra det? Skulle jag få röra henne på samma sätt? Skulle hon vilja att jag bar plasthandskar? Jag hoppades inte det, men hade inte vågat fråga.

 

Mina första veckor hos Jasmin bestod av pass på dagtid. Jag mötte henne vid skolan när hon kom med skolskjutsen. Det var en konstig känsla att åter gå in i skolans entré utan att vara elev. Korridorerna, skåphallen och allt annat såg ut som för ett drygt år sedan när jag med blandade känslor sprang ut härifrån. Då hade jag inte haft en tanke på att någonsin återvända. Samtidigt var det en väldigt bra känsla att gå in här som assistent och inte elev. Jag gick bakom Jasmin och hjälpte till med rullstolen. I min gamla skåphall stökade andra elever men ingen från någon lägre årskurs som jag kände igen just nu och genom kafeterians glasdörrar såg jag Nadja vid sin disk.

– Så Nadja jobbar kvar, konstaterade jag.

– Vi fikar sen på rasten så får du hälsa på henne.

På Jasmins lektioner träffade jag mina gamla lärare. Vi log igenkännande och hälsade på varandra.

 

Jag fick många nyfikna blickar på mig de första veckorna. Jasmin berättade att det mest varit kvinnliga assistenter och att hon inte haft någon ”manlig ung snygging” tidigare. Jag mindes själv hur det var, framför allt i mellan- och högstadiet när vi hade unga killar som hade vapenfri tjänstgöringsplikt, även kallade VTP:are som extra resurser i skolan. Det hade varit unga och roliga killar vilket var extremt ovanligt då och fortfarande var relativt ovanligt. I den här klassen var eleverna övervägande delen tjejer. Jag fascinerades av den plötsliga känslan att vara så oerhört gammal trots att jag bara var 20 år. Det var ett år sedan jag tog studenten och mellan mig och Jasmin och hennes klasskompisar skiljde det två år. Det kändes som en ocean av tid och livserfarenhet mellan oss. Ändå hade jag inte svårt att framkalla minnena och känslorna från tiden vi gick andra året, hur vi stått i skåphallen och suttit i kafeterian och känt oss vuxna och världsvana.

 

Även om jag jobbat som personlig assistent ett år redan så var toalettbesöken pirriga. Tidigare hade jag haft en manlig brukare och det hade varit ovant och lite genant det också men på ett annat sätt. Klä av, assistera med att torka och klä på igen hade i början känts konstigt men snabbt blivit rutin. Jag blev frustrerad på mig själv för att jag hela tiden förknippade det med erotik. Jag älskade verkligen att klä av, utforska och tillfredsställa min partner och att klä av en flicka byxor och underkläder, se hennes stjärt och kön, stå bredvid när hon kissade och torkade sig var så starkt associerat med det. Jag kunde verkligen inte rå för det men gjorde allt för att det inte skulle märkas. Ibland undrade jag om hon själv verkligen var helt likgiltig och avslappnad eller om jag bara hoppades att även hon blev påverkad. Framför allt var jag helt sjukt hopplös.

 

Jag undrade varför hon föredrog en manlig assistent framför en kvinnlig när det gällde sådana här privata sysslor. Det borde enligt all logik vara lättare med någon av samma kön. När jag vände på det och undrade vad jag själv skulle valt så var svaret otvetydigt en kvinnlig assistent, men det berodde enbart på att jag föredrog att en kvinna rörde vid mig och det var i grunden av sensuella skäl. Tänkte hon likadant?

 

Första veckorna hände bara en sak som grumlade tillvaron. Jasmins klasskompisar svärmade runt oss och föreslog att vi skulle fika nästan varje rast. Efter en av dessa fikapauser var hon inte som vanligt. Det tog alldeles för lång tid innan jag märkte att hon var nedstämd och vid ett toabesök brast hon i gråt. Jag blev förfärad och förvirrad. Först strök jag henne över ryggen men hon grät så tyst och hjärtskärande att jag satte mig på knä framför henne där på golvet inne på toaletten och höll om henne en lång stund.

– Varför är du ledsen? Viskade jag.

– Äsch jag är bara dum.

– Nej, säg, snälla.

– Märker du att de mest pratar med dig? Innan du började var det ingen som ville fika på rasterna. Du pratar jättemycket med dem. Känns som om det är dig de vill umgås med fast du är min assistent. Känner mig skitdum, som om jag ägde dig liksom.

Hon skakade av snyftningar mellan orden. Kallsvetten bröt ut över ryggen och det var som om en iskyla spred sig i magen.

– Det är klart du får prata med andra, det är inte så jag menar. Jag vet inte vad jag menar, fortsatte hon.

Det gjorde fysiskt ont när poletten ramlade ner. Att ingen bjudit med henne på fika innan jag började kunde jag så klart inte veta något om, men jag hade brustit i min roll. Jag hade glömt av mig totalt och anledningen var antagligen att hennes klasskompisar nästan var jämnåriga med mig och lika gärna kunde ha varit mina kompisar. Pinsamt nog visste jag också mycket väl att jag blivit smickrad av all uppmärksamhet från alla tjejer. Att jag var bekräftelsetorsk visste jag mycket väl och det hade jag normalt sätt koll på.

– Förlåt Jasmin, snälla förlåt. Du ska inte känna dig dum. Du har helt rätt, jag är din assistent i första hand och i andra hand vill jag vara din vän.

– Nej men jag vill ju inte vara någon jävla diktator som förbjuder mina assistenter att prata med andra.

– Fast man kan faktiskt säga att du äger mig lite, i alla fall när jag jobbar. Om inte annat kan man åtminstone kräva att jag har lite mer känselspröt än en stridsvagn, eller hur?

– Ja lite kanske.

Hon brast i skratt mellan tårarna. Jag höll undan hennes långa blonda hår och torkade hennes ögon och kinder med en pappershandduk indränkt i svalt vatten.

– Vi skiter i sista lektionen och går hem. Usch, jag ser hemsk ut.

– Det gör du inte alls, du är väldigt fin!

– Jättecharmig med snor i håret!

Hon skrattade och jag blev generad av att ha sagt så där.

– Förlåt, det ska inte bli så där igen.

Det var en reflex, jag böjde mig ner och kramade henne igen. Hon svarade så gott hon kunde med sin ena arm. Hon andades stötigt och ryckte i kroppen som hon brukade göra när hon blev känslosam. Vi stod kvar så alldeles för länge. Doften från hennes kropp och nytvättade hår fyllde mina näsborrar. Det var nog redan då det började vibrera mellan oss.

 

De följande dagarna var jag betydligt mer uppmärksam och betydligt mer proffsig i min roll. Det kunde vara en svår balansgång innan man lärt sig, men att sitta och skämta och skratta med i den allmänna diskussionen var inte rätt. Jag var ingen maskin, men Jasmins verktyg i första hand. Hon berättade att vissa av hennes kompisar blev vansinniga om hennes assistenter interagerade det minsta med andra och bara skulle hålla sig passiva i bakgrunden och svara på tilltal från sin brukare. En del tillät inte ens sina assistenter presentera sig i mötet med nya människor. Det tyckte vi båda var överdrivet åt andra hållet istället. Till min stora förvåning upptäckte jag att mitt förändrade förhållningssätt gjorde att jag kände mig mer professionell och värdig och framför allt att det gav Jasmin mer makt över sin egen tillvaro. Jag var ju den som skulle möjliggöra för henne att delta, inte ta över.

 

Efter en dryg månad kom frågan om jag ville byta dagpassen mot nattpass istället. Jasmin påstod att hennes assistent som tidigare föredragit nätter ändrat sig av familjeskäl och ville byta. Kanske övertolkade jag, men jag tyckte jag hörde, eller så ville jag höra antydningar i hennes röst. Det spratt till inom mig av förhoppningar. Frågorna hon ställt under introduktionen hade det inte kunnat bli så mycket med på dagtid. Oavsett det såg jag fram emot lite lugnare tillvaro. Jag undrade om jag började bli gammal som tyckte miljön i skolan var stökig och tröttande.

 

På eftermiddagarna efter skolan följde jag Jasmin till sporthallen där hon ägnade sig åt bågskytte och tränade armarna i gymmet. Ibland ville hon gå i affärer i centrum eller träffa kompisar. Det var en lugn och behaglig tillvaro.

 

Första gången hon skulle duscha kände jag mig generad. Jag mindes gången jag skulle assistera min första brukare med att duscha. Då hade jag varit nervös i flera timmar innan och undrat vad jag skulle ha på mig. När jag väl vågade ställa frågan var det helt klart att jag oroat mig i onödan.

– Shorts och barfota brukar mina assistenter ha, svarade Tom den gången.

 

Nu var jag där igen, men nu var det en ung, vacker kvinna som skulle duscha.

– Jag tänkte ha sportshorts, linne och vara barfota för att inte blöta ner mig, Är det okej? Frågade jag när vi förberedde duschen.

– För mig får du vara naken om du vill.

Hon skrattade när jag blev generad och överrumplad. Jag svarade något om att det kanske vore lika bra, men behöll shortsen på.

 

Jag försökte tänka på aktier och sport som var det tråkigaste jag visste, när jag tog av henne tröjor och BH innan jag satte dit lyftselen under hennes armar och runt kroppen. Hon såg lugn och bekväm ut men blev även hon lite tystlåten när hon satt där naken på överkroppen framför mig och jag rörde vid henne och jag undrade om mina händer avslöjade mig. När hon hissade upp sig med fjärrkontrollen så hon hängde en bit över golvet, tog jag av hennes byxor och trosor. Man kan ju inte duscha med kläderna på, men ändå kände jag mig som en tjuv. Vi flyttade över henne till duschstolen och jag började justera vattnet tills hon var nöjd. Jag måste tvätta henne, ändå kändes det som om jag borde fråga var och på vilket sätt. Tänkte jag rationellt hade det varit väldigt konstigt att bara tvätta håret och på sin höjd ryggen och inget annat. Duschar man så är det hela kroppen som ska bli ren. Förvirrat kom jag på att jag tidigare använt tvättlappar med min andra brukare, men de hade jag inte ens tänkt på nu. Det var bara mina händer mot hennes hud jag tänkte på.

– Med eller utan tvättlappar? Frågade jag utan att kunna låta bli att rodna.

– Helst utan om det känns OK för dig? Känns som om jag är pestsmittad annars.

Vi skrattade och hon pratade på medan jag sköljde, schamponerade, sköljde igen och balsamerade håret. Hon tvättade själv brösten och mellan benen och medan balsamet fick sitta i tvättade jag ryggen och under armarna. Jag lyckades undvika att få stånd men pulsen steg.

 

– Jag behöver raka mig.

– Överallt? Frågade jag och försökte få det att låta som den mest självklara frågan i världen.

– Ja helst överallt.

Hon log och jag anade en retsam glimt i ögonen. Hon märkte helt säkert på mig hur hon lyckades rubba min självbehärskning, om så bara knappt märkbart.

– Okej, armarna uppåt sträck!

Långsamt och försiktigt rakade jag henne under armarna. Det gjorde väl oftast inte killar, i alla fall inte jag. Det var sensuellt att få röra henne där, som om det vore en mer privat zon än övriga delar av hennes kropp. Kanske för att mina fantasier handlade om att få borra in näsan och munnen där och smeka med tungspetsen.

– Jag får nog hänga i liften för att komma åt där nere.

– Mmm det blir nog enklast.

 

Långsamt och försiktigt rakade jag hennes venusberg och ljumskar, sträckte ut huden med ena handen och rakade med den andra. När jag nådde ner till området där hennes springa började var jag tvungen att fråga.

– Räcker det så eller helt och hållet?

– Gärna helt och hållet, Om du tror att det går att undvika blodbad?

– Något blodbad ska vi inte behöva ha, flinade jag.

 

Nu var jag ute på tunn is på flera sätt. Rent emotionellt var mitt inre i uppror. En helt naken, ung, snygg flicka som hängde rakt framför mig med fötterna som bara nuddade golvet. Jag stod på knä och hade hennes sköte mitt i synfältet, endast decimetrar från min mun. Rent praktiskt hade jag aldrig rakat någon annans kön förut, allra minst en flickas. Jag visste knappt hur man gjorde på bästa sätt och hur skulle jag kunna röra henne på ett normalt sätt så länge och så nära utan att det riskerade att bli erotiskt?

 

Försiktigt särade jag hennes ben något och försökte så gott jag kunde raka vid sidan av hennes skåra så långt bak jag kunde. Jag ville för allt i världen inte råka skära henne. Jag hörde hennes andetag tydligt och jag kunde svära på att jag hörde henne ge ljud ifrån sig ibland. När jag rörde vid hennes blygdläppar för att kunna strama huden och raka, kände jag hennes svullna kladdiga inre.

– Så, nu tror jag det är klart. Känns det bra?

– Mm alldeles perfekt.

Hon kände med sin hand och jag märkte på henne att hon reagerade när hon rörde vid sig själv.

 

Allt flöt på som vanligt någon vecka utan att något särskilt hände. Vi hade det trevligt och hon fick mig ofta att skratta.

– Jag har fått min mens och skulle vilja byta från binda till tampong. Har du något emot att hjälpa mig med det?

– Inga problem, nu på en gång?

– Ja gärna. Jag har bara binda, men det blir så lätt läckage.

Jag blev både nervös och kände av hettan inom mig som så ofta numera i närheten av Jasmin. Självklart hade mina flickvänner använt både binda och tampong vid mens, men det är ju sådant vi pojkar normalt sett sällan är inblandade i.

 

Inne på toa fäste jag lyftselen runt överkroppen på Jasmin men hoppade över remmen under rumpan som bara var i vägen vid toabesök.

– OK ska vi ge det ett försök? Frågade jag när toabestyren var avklarade.

– Det här har jag ju aldrig fått öva på. Hur tror du blir bäst?

– Du får öva på mig! Det blir nog enklast om jag hissar upp mig till stående från toa, annars blir det nog knepigt att komma åt. Sedan blir kanske bakifrån enklast.

Vi log båda lite åt hennes formulering. Jag kunde inte komma ifrån att det kändes lite pirrigt i kroppen på grund av det jag skulle hjälpa henne med.

 

Jasmin hissade upp sig själv till stående med fjärrkontrollen till mobilliften. Jag tog en tampong ur kartongen i badrumsskåpet och öppnade upp plasten.

– Som sagt, jag har aldrig gjort det här förut, sa jag ursäktande för minst tredje gången.

– Det går bra, allt annat du gör är perfekt. Oroa dig inte.

Det kändes skönt att höra. Jag visste inte riktigt hur jag skulle göra. Hur många killar har fått sätta in en tampong på en tjej någon gång?

 

Det fanns inget bra sätt att stå på för att se ordentligt utan att det skulle bli väldigt konstigt. Enda lösningen var att känna med händerna. Mina fingrar följde stjärten framåt mot slidan. Jag kände när mina fingertoppar passerade hennes bakre öppning och sedan kände jag blygdläpparna. Jag hade undrat hur svårt det skulle bli att stoppa in en tampong på någon annan och vad jag skulle göra för att inte göra henne illa om slidan var torr. Men blygdläpparna var svullna och våta. Jag stödde henne med min andra arm runt hennes bröstkorg för att underlätta för henne där hon hängde i lyftselen och när mina fingrar nådde hennes sköte ryckte hon till.

– Gjorde jag dig illa? Frågade jag med en röst som var tunnare än avsett.

– Nä, du gör mig allt annat än illa, svarade hon knappt hörbart.

Med tummen och pekfingret förde jag försiktigt in tampongen och det gick utan minsta problem.

– Känns det rätt?

– Perfekt, det gick ju bra. Du har väldigt mjuka händer, vet du det?

Jag log generat, både för att jag själv blev så påverkad av att röra henne så där intimt och att hennes reflektion var att jag hade mjuka händer.

– Väldigt mycket bättre med tampong. Tycker du det är äckligt med tjejer med mens? Flinade hon retsamt.

– Inte det minsta. Jag är uppvuxen med två frispråkiga och öppna systrar. Så hela min uppväxt är kantad av mensmonster sa jag och skrattade.

 

Hon skulle bara veta, jag som tyckte även mens var fascinerande, naturligt, vackert och erotiskt. På sätt och vis märkligt när tjejer är som minst biologiskt mottagliga och ofta har som lägst sexlust. Men det var något djupt primitivt och naturligt i det. När jag var tonåring läste jag en bok av någon svensk författare. Den utspelade sig för länge sedan när människorna bara hade tygstycken runt livet och hur flickorna gick runt och droppade blod på jordgolven under sina perioder. Det var inte själva blodet naturligtvis, utan det bara och öppna där under kläderna och kroppens hemligheter. Det var oerhört upphetsande att läsa för en mycket ung tonåring. När jag för första gången luktat och slickat på min systers trosskydd skämdes jag samtidigt som det var så enormt upphetsande oemotståndligt.

– Jag försökte själv en gång och lyckades faktiskt efter enormt trixande få in tampongen, men sedan lyckades jag inte få ut den igen. Vågade inte be någon om hjälp och den satt inne för länge. Blev så fruktansvärt sjuk.

– Oj, ja jag har förstått att man kan bli dålig.

 

Enda sedan introduktionen då Jasmin frågat hur jag ställde mig till mer intim hjälp, så som hjälp med onani, hade jag funderat mycket på hur det skulle vara den dagen det faktiskt hände, om det alls skulle hända. Hon hade inte tagit upp det igen och det var naturligtvis uteslutet för mig att göra det. Hon frågade och jag svarade att jag mycket väl kunde tänka mig det och resten var upp till henne, så måste det vara. Att jag ens funderade på det berodde naturligtvis på att jag gärna ville göra det, lika mycket för min egen skull, det var bara att erkänna. Det var lätt att tycka om henne. Hon var oftast så glad och positiv, intelligent och attraktiv. Det fanns en tydlig spänning mellan oss. Hon skämtade ofta och anspelade mycket på sex. Jag längtade efter varje stund i duschen lika mycket som efter hennes nästa mens. Hon sa ofta att det var bra med tampong för då var åtminstone någonting i henne. Jag var osäker på om det bara var fräcka sexskämt eller om det fanns någon djupare mening i det. Vi kramade om varandra allt oftare. Det gjordes på sätt så att det skulle kunna passera som vänskapliga omfamningar. Det var bara det att de blev fler och varade längre.

 

Tre månader passerade utan att något hände. När det väl hände, skedde det inte på något av dem sätt jag tänkt mig. Med mina andra brukare hade det varit genant i början att klä av, gå på toa och duscha, men jag hade snabbt vant mig. Men med Jasmin var det annorlunda. Jag tänkte alldeles för ofta på hennes varma leende och mjuka hud under mina händer när jag hjälpte henne att duscha och hur jag nästan var rädd att tvätta runt hennes bröst och kön, livrädd att det skulle märkas hur det påverkade mig. Hon hade flera gånger sagt med låg röst att jag hade så mjuka händer och då hade jag bara velat vara ännu mjukare. Men jag visste inte om det var saker som skapades i min hjärna eller om hon faktiskt tyckte om sättet jag rörde henne på. Jag försökte verkligen vara noga med att inte överskrida gränsen — vart den nu gick någonstans.

 

Nu var det kväll och Jasmin hade duschat och bytt om till nattlinne. Hon satt i sin rullstol framför spegeln vid sminkbordet och jag stod bakom henne. Jag njöt av hennes långa mjuka hår under mina händer när jag borstade ut det. Jag kunde verkligen fastna och hålla på längre än vad som var nödvändigt, ungefär som nu. Det tog ett tag innan jag märkte att hon slutat med det hon höll på med och såg på mig i spegeln.

– Är det fortfarande trassligt? Frågade hon med ett varmt leende.

Jag ryckte till, som om jag blivit väckt ur en slummer.

– Oj förlåt, fastnade lite, sa jag och la undan borsten.

– Det är okej, superskönt. Du får borsta hur länge du vill, sa hon med låg röst.

 

När vi sedan fortsatte låg som en blygsel och spänning mellan oss. Hon rullade fram till nattduksbordet och satte mobilen på laddning.

– Jag är verkligen glad för den här, sa hon och syftade på laddaren till mobilen.

På grund av sin CP-skada och nedsatta rörlighet hade hon svårt att sätta i kontakten i mobilen för att ladda den. Jag hade funderat på hur det skulle gå att lösa och efter lite letande hittade jag en passande laddare där man istället placerade mobilen stående i ett fack och när man tryckte ner den hamnade laddaren rätt av sig själv. Jag köpte den spontant till henne och hon hade blivit otroligt glad för en till synes så liten grej. Men det var en sak mindre att ta hjälp med och jag antog att även sådana till synes små saker betydde mycket.

 

Efteråt funderade jag mycket på vad som var annorlunda den här kvällen mot andra kvällar. Det var inget som var annorlunda rent praktiskt även om stämningen gick att ta på i rummet. Kanske var hon tystare än vanligt, van som jag var vid hennes oavbrutna glada pladder om allt och inget. När jag drog bandet till lyftselen runt hennes överkropp och fäste i takliften blev det väldigt påtagligt hur nära varandra vi var. Jag kände hur hennes bröstkorg höjde och sänkte sig av hennes andetag och doften från hennes hår fyllde mig. Nattlinnets tyg var så tunt så den bara, mjuka huden kändes tydligt där under. Det var som om vi båda drog omedvetet efter andan när jag kom åt hennes bröst under tyget när jag fäste lyftselen.

– det räcker med den, sa hon och syftade på remmen runt överkroppen.

När hon hissade upp sig med fjärrkontrollen lyfte jag henne under båda låren där den andra remmen vanligtvis ligger. Formen av låren blev så tydliga när hela tyngden av hennes underkropp vilade i mina händer. Vi fnissade båda lite åt att jag glömt bädda upp täcket vilket jag nu istället fick göra med ena handen. Hon sänkte sig ner tills hon låg på sängen och jag tog fjärrkontrollen och satte den i sitt fäste på sänggaveln. Jag knäppte bort takliften och hissade upp den för att få den ur vägen.

 

Jag stoppade in mina händer under hennes överkropp för att kunna dra bort remmen under henne utan att göra henne illa. Då kände jag hennes hand på min ena arm. Jag fortsatte dra bort remmen med den andra och sedan blev vi stilla en stund. Min ena hand vilade strax över hennes midja under hennes ena bröst. Hennes hand tryckte min mot sin kropp, hon log och var röd om kinderna. När jag med skenande puls försiktigt började röra min hand över hennes mage med mjuka lätta rörelser såg vi varandra i ögonen och hon nickade svagt. Jag hade verkligen ingen aning om vad hon ville att jag skulle göra, men ville inte förstöra stunden med en sakligt kall fråga. Jag kände mig så extremt osaklig och allt annat än kall.

 

Med båda händerna började jag smeka hennes kropp. Jag hade själv provat på taktil massage som egentligen bara gick ut på beröring för att uppnå avslappning. Händerna cirklade över hennes mage, ut över sidorna och upp mot armhålorna och sidorna av brösten. Men jag vågade inte röra dem direkt. Jasmin blundade med ett svagt leende över sina läppar. Hela min kropp skrek att böja mig fram och kyssa hennes mun, men nu var det inte min kropp som bestämde. Händerna gled nedåt, en hand mot varje höft och ut över lårens utsidor ner mot knäna och uppåt igen över lårens framsidor. Nu när jag plötsligt var nedanför hennes nattlinne och hade hennes bara hud under mina händer, fick jag lite panik och undrade hur jag skulle göra när händerna gled uppåt igen. Skulle jag fortsätta upp ovanpå nattlinnet igen eller under? Det skulle bli så avgörande i så fall.

 

Det löste sig av sig själv när Jasmin drog upp nattlinnet en bit, så långt hon förmådde med sin ena hand. Det var inte så mycket, men räckte som signal. Mina händer gled uppåt  med fingrarna mot insidan av hennes lår, över trosorna. Jag kände fördjupningen av hennes springa i tyget, kände fukten och värmen stråla. Händerna gled upp över magen. Nattlinnet gled med vidare uppåt, nästan ända upp till brösten innan jag vände nedåt igen. Jasmin andades snabbare och jag såg upphetsningen tydligt i hennes ögon. Lite prövande drog jag trosorna nedåt och när jag märkte att hon rörde underlivet som om hon försökte lyfta på rumpan, drog jag sakta ner dem och tog av henne dem. Jag hade så klart sett henne naken förut i duschen och vid av- och påklädning, men så här på sängen, naken med nattlinnet uppdraget till brösten var vansinnigt vackert.

 

Försiktigt lyfte jag isär hennes ben lite för att kunna komma åt. Hennes CP-skada gjorde henne lite stel och hon hade svårt att sära benen mycket. Sedan smekte jag upp från fötterna, längs hennes vader och lår igen och min ena hand stannade vid hennes sköte medan den andra fortsatte upp över magen. Ett långt utdraget gny kom över hennes läppar när mina fingrar gled in i hennes våta sköte. Mjukt och sakta började jag smeka upp och ner, cirkla runt hennes klitoris. Min andra hand gled upp över hennes ena bröst och knådade mjukt. När det gick för henne kved hon högt och utdraget och hela hennes kropp och särskilt benen, skakades av våldsamma ryckningar. Jag tänkte lite desperat att det nog var tur att föräldrarna sov i andra änden av huset.

 

När hon slappnade av tog jag försiktigt och motvilligt bort mina händer från hennes kropp. Hon låg länge stilla, röd om kinderna och blundade. Jag kunde inte stå emot frestelsen att stoppa fingrarna i munnen för att få lukta och smaka henne i smyg.

 

När jag försiktigt la täcket över henne slog hon upp ögonen.

– Tack, sa hon med tunn röst och ett svagt blygt leende. Kan du starta ljudboken åt mig? Jag plingar om en stund för ett sista toabesök.

– Självklart, svarade jag och tryckte igång hennes ljudbok och smög ut ur rummet.

 

Utanför dörren lutade jag mig mot väggen och andades ut. Det här hade känts alldeles för bra och det hade väckt min egen lust på ett väldigt påtagligt sätt. Var det rätt och var det normalt? Jag visste redan när hon frågade att det här inte skulle lämna mig oberörd. Ändå skämdes jag på något sätt. Vi hade inte haft någon överenskommelse om hur det skulle gå till och vad jag skulle göra, det hände bara och förutom att smeka hennes sköte, så rörde jag vid hennes bröst. Hon hade inte protesterat och som jag tolkat det, tyckt om det.

 

40 minuter senare vibrerade sökaren på bordet bredvid sängen i assistentrummet och med en lite nervös känsla gick jag in till henne.

– Tänkte gå på toa en sista gång.

– Är det en bra bok? Frågade jag medan vi gjorde förflyttningen från sängen till rullstolen.

Jag kände att jag måste prata normalt för att inte fastna i tystnaden.

– Mycket bra, log hon. Grym inläsare också.

Toabesöket gjordes under lite genant tystnad. Jag ville ta upp det som skett och undrade om jag borde det eller om det på något vis var hon som borde göra det. Men på något vis måste jag få veta.

– Du, gjorde jag rätt, var det så du ville ha det? Jag hoppas att jag inte gick över gränsen? Frågade jag till slut när vi sänkte ner henne på sängen igen.

– Det finns väl bara två gränser, din och min. Skulle du av någon anledning passera min gräns säger jag till, det lovar jag. Var din gräns går måste du bestämma helt själv. Men för att svara på din fråga, det var mer än rätt, mer än perfekt. Ärligt talat vet jag inte vad jag tänkte mig, har aldrig gjort så här tidigare och ingen har någonsin rört mig så förut.

– Jag tyckte det var fint, svarade jag.

Jag ångrade mig, det där sista var kanske onödigt att säga även om det var sant. Dessutom gjorde jag det värre genom att stryka henne över armen.

– Vill du förresten ta på dig trosorna igen? Fortsatte jag och rodnade.

– Ja tyvärr, behöver nattskydd också så det inte blir läckage.

Jag hjälpte henne på med underkläder och inkontinensskydd som hon bara behövde använda nattetid. Sedan sa jag god natt och lämnade rummet. Den natten somnade jag med en sådan hetta och stark längtan till nästa gång. Jag hoppades innerligt att det inte skulle dröja.

 

Det dröjde inte heller länge innan det hände igen. Redan kvällen efter höll hon kvar min hand mot sin bara hud, det som blivit den ordlösa signalen. Särskilt efter det som hände igår antog jag att jag måste återgå till att ta i henne på ett professionellt sätt, men hur skulle det vara möjligt? Hur skulle sådant här kunna vara befriat från känslor. Eller var det bara för att det sprakade och glödde mellan oss redan? Efter igår ville jag bara ha mer och även hon ville ha mer. Det var svårt att förklara, men det kändes som om hon gjorde allt för att behålla sin kropp kvar i mina händer så länge som möjligt i allt från av- och påklädning, till dusch och förflyttningar. Jag kände mig trots allt säker på att jag skulle kunnat identifiera om hon velat återta avståndet efter stunden igår. Våra kramar blev fler och ännu mer innerliga.

 

Vi tog längre tid på oss den här gången, gjorde det långsammare. Det liknade och kändes mycket mer som än kärleksakt än någon sorts hjälp med onani. Min ena hand smekte hennes båda bröst om vart annat, den andra smekte henne långsamt över magen och båda låren innan mina fingrar hittade in i henne. När hon verkade närma sig klimax, tog jag bort min hand en stund, smekte åter hennes mage och lår.

– Din plågoande, viskade hon med flämtande andetag.

När min hand skulle lämna hennes sköte för fjärde gången, la hon sin hand över för att förhindra det. Sedan kom hon.

 

Jag stannade kvar hos henne längre än igår, ovillig att lämna henne. Till slut, när vi bytt underkläder och satt på nattskydd och jag startat hennes ljudbok med insomningstimer, sa vi godnatt och jag lämnade rummet.  Jag som intalat mig själv att inte bli det, var nu hopplöst förälskad. Det var första gången vi kramade varandra när hon låg ner i sängen. Det kändes väldigt mycket mer intimt.

 

Jasmin fyllde 18 och hon och några kompisar bestämde att gå ut och fira på krogen. Det blev en fredag då jag jobbade.

– Inte lika roligt nu när man kommer få köpa alkohol lagligt, sa hon när vi höll på att göra henne i ordning.

– Vad då, har du beställt på krogen förut?

– Ja, både krogen och Systembolaget. Man kommer i sin rullstol utan assistenten som får vänta utanför. Sedan gör jag min röst lite mer CP och sedan är det fritt fram.

Hon demonstrerade genom att göra parodi på sig själv och jag skrattade.

– Och de går på det? Du ser inte riktigt ut att vara 20.

Gick man bara på hennes utseende skulle man kunna ta henne för 16–17 år eftersom hon såg så ung ut.

– Det tror de säkert inte heller, men ingen verkar våga säga ifrån till en stackars handikappad i rullstol.

– Du är inte så lite ful, flinade jag.

– Å ena sidan bli bemött som alla andra, å andra sidan utnyttja situationen.

– Det bor en liten hycklare inom oss alla. Jag har faktiskt inte gjort det så många gånger, men vi slog vad några kompisar och jag testade ett par gånger.

– Jag ska inte säga något. Jag gick på systemet redan innan jag fyllde 19.

– Vad körde du med då?

– Tricket var att handla rätt sorts alkohol. Fina rödviner, fråga vad som passade till en viss sorts kött och sedan bara köpa ett par flaskor. Köper man alkoläsk och fem plattor öl skulle det så klart inte fungera. Givetvis är klädseln också viktig. Kom man bara i skjorta och finbyxor så gick det bra.

 

Under tiden vi pratade duschade Jasmin, jag borstade ut hennes hår och vi klädde henne för utekväll. Hon bar en lång klänning som hon var jättefin i. I vanliga fall använde hon kläder och skor som var enkla att sätta på och ta av, men ikväll ville hon ha klänning och högklackat precis som sina väninnor. Det var sensuellt att sitta på knä framför henne och dra remmarna rätt i kors över de bara, mjuka fötterna och bakom hälen.

– Ibland önskar jag att jag kunde gå bara för att få känna hur det känns. Det ser så fint ut på något sätt. Säkert vansinnigt obekvämt men fint.

– Slår vad om att nästan alla tjejer skulle byta med dig, få sitta ner istället för att balansera och få ont i fötterna.

– Jo men jag vill dansa, föras, vara graciös, hållas om av någon som tycker jag är vacker. Jag kan bli helt uppslukad av att titta på gående människors ben.

Jag skymtade sorgen i hennes annars så skämtsamma, ironiska och glada attityd.

– Vacker är du redan!

Hon rodnade och backade med stolen ut från sminkbordet.

– Kom, vi dansar, sa hon och sträckte händerna mot mig.

 

Jag hade ingen aning om hur man dansade när man satt i rullstol, visste inte ens att det gick. Tafatt tog jag hennes händer och började tveksamt röra mig runt i rummet. När vi passerade stereon höjde jag musiken. Sedan fortsatte vi snurra runt. Hon släppte min ena hand och lösgjorde sin andra så att jag bara höll i ett finger. Jag förstod att hon ville göra en piruett och försökte röra hennes arm i en cirkel. Jag blev förvånad när hon lutade sig lite bakåt. Stolen gick upp på bakhjulen och hennes balans hängde bokstavligen i ett finger. Försiktigt snurrade jag henne runt ett helt varv, beredd att fånga upp henne med min lediga hand om hon skulle tippa bakåt..

– Wow, du kan ju!

Vi fortsatte en stund och blev allt djärvare så att vi till slut kunde göra piruetter åt båda hållen, byta hand mitt i varvet utan att hon ramlade. När balladen kom kändes sättet att dansa på fel. Under något av skolans discon i mellanstadiet skulle vi nu kommit nära varandra, hållit om och dansat tätt tillsammans.

 

Jag släppte hennes hand och böjde mig ner, la armarna om henne och började snurra oss runt runt i långsamma cirklar. Lukten från hennes långa hår strömmade in i mina näsborrar och hennes ryckiga andetag strök över mitt ena öra. Hennes mest friska arm försökte hon hålla om min hals, den andra lydde henne inte särskilt mycket. Vi snurrade så en lång stund trots att jag fick ont i ryggen av den onormala framåtlutade ställningen ganska snart, men jag ville inte sluta.

 

Plötsligt fick jag ett infall. Jag böjde mig ner och lossade kardborrbanden som höll hennes ben på plats vid fotstöden. Sedan stoppade jag in mina armar under hennes och mycket långsamt lyfte jag henne upp till stående. Det var inte svårt, hon var späd och kändes lätt som en fjäder i mina armar. Jag lät henne stå en stund i sina högklackade skor innan jag började röra oss över golvet. Hon försökte stötta med fötterna så gott hon kunde, men de hängde inte med i våra rörelser. Istället fick jag lyfta henne lite i varje steg.

 

Hon fnittrade lyckligt och sen blev hon alldeles tyst.

– Titta du kan ju, viskade jag i hennes öra, enormt påverkad av att ha henne tätt intill mig så här i en för oss så ovanlig position.

– Mmmmm

– Hur känns det? Är det obehagligt?

– Skumt. Bra och konstigt.

– Konstigt, på vilket sätt?

– Känner mig som en börda, mer handikappad utanför mitt rätta element, men häftigt. Jag har aldrig…

– Ska vi sluta?

– Helst inte.

Det sista var knappt en viskning.

 

Vid stereon stannade jag till. Jag hade fått syn på en CD-skiva som jag fick en ingivelse att spela. Medan jag höll henne mot mig med min ena arm där hon stod och vinglade, bytte jag skiva med den andra. Det tog en stund att fumla med fodralet med bara en hand, men till slut låg skivan i spelaren. Sedan tryckte jag snabbknappen för spår två. Niklas Strömstedts ”Runt, runt, runt” började ljuda ur högtalarna medan vi styrde ut över golvet igen i hennes sovrum.

 

”Jag kände en man, som bodde långt bort i sitt land.

Hans skugga är kvar, men den ger inga svar, om vem som håller hans hand.

 

Han blev besatt, av en flicka i vitt.

Hennes arm om hans hals, i en vaggande vals.

De dansade natt efter natt.

 

Runt, det går runt, det går runt,

Och klänningens tyg är så tunt.

Kyss mig igen, och du vet hur det känns,

När man lever en enda sekund.

 

Runt, det går runt, det går runt.

Kan jag stanna intill dig en stund?

Kan jag be dig om mer?

Kan du se vad jag ser?

Det går runt, det går runt, det går runt.”

 

Den långsamma valstakten fyllde hela kroppen och jag sjöng tyst med tätt intill hennes öra. Det var inte meningen, men plötsligt insåg jag ordens betydelse.

”Kan du se vad jag ser? Kan jag be dig om mer? … Kom kyss mig igen.”

 

Utan att jag riktigt kunde eller ville förhindra det, gled mina läppar över hennes kind. Hon vred huvudet och när våra läppar möttes gav hon ifrån sig tysta gnyn. Vi dansade och kysstes igenom hela låten. Hon kysstes med vidöppen mun, tungan virvlade passionerat. Min ena arm höll hennes stadigt mot min kropp medan den andra strök över håret, ryggen och en bit ner över stjärtens början, så långt jag vågade.

 

Låten avlöstes av den betydligt rockigare ”Flickor talar om kärleken (män dom gör just ingenting alls)” och förutom tempot var budskapet i texten helt fel. Vi rörde oss bort mot stereon och jag vred ner volymen nästan helt.

 

Alldeles varm i kroppen och med hög puls lyfte jag henne bort till sängen, la henne långsamt ner bakåt på rygg med benen över kanten och fötterna kvar i golvet. Jag la mig bredvid och vi fortsatte kyssas. Mina händer blev modiga, smekte hennes små toppiga bröst, ner över magen och ut över benen utan att röra hennes sköte.

– Tack, igen, viskade hon.

– För vad?

– För att jag fick dansa, för att jag fick bli kysst när jag dansade. Precis så som jag drömt att det skulle ske. Fast jag är inte så smidig som stående danspartner. Kysser jag bra? Fnissade hon mitt i allvaret.

– Vänta, jag minns inte, måste kolla.

Hon försökte kyssas tillbaka mitt i gapskrattet.

– Okej, fantastiskt bra.

– Det är faktiskt första gången. Igen… Igen… Igen…

 

Telefonen på sängbordet ringde och avbröt våra kyssar. Det hade kunnat gå två minuter eller 20, jag hade ingen koll. Jag kände mig bara yrslig och kär. Det var hennes väninna som frågade om hon var på gång och vi insåg att tiden för deras möte vid centrum närmade sig med stormsteg. När jag bar henne tillbaka till rullstolen blev vi stående en lång stund tätt tillsammans.

– Släpp inte för guds skull, då faller jag.

– Är du galen! Men nu har du både stått och dansat i högklackat.

– Mmm och blivit kysst. Igen!

 

– Så där ja, stadigt på rumpan igen, skämtade jag när hon åter satt i rullstolen.

– Glöm inte spänna banden, så du vet vart du har mig. Fast det vet du nog ändå.

Det var en liten konst att både kyssas och spänna banden runt vristerna igen.

 

På byns enda och heta inneställe var det mycket folk trots att det inte var lönehelg. Vi trixade oss längst in till ett bokat bord där Jasmin och hennes väninnor slog sig ner och beställde. Jag satt snett bakom henne en bit bort och drack isvatten med citronklyftor. Efter en stund vände sig Jasmin mot mig.

– Jag behöver gå på toa.

Vi trixade oss genom folkhavet bort till damernas och gick in. Där var det lugnare och vilsamt för öronen.

– Herre gud asså va fint. Du är så duktig! Jag är så glad att se att du kommer ut som alla andra. Vilken tur du har assistenten med dig!

En överförfriskad tjej i 30-årsåldern sluddrade och pratade bebisspråk till Jasmin. Det kändes som om någon slog mig i magen och jag kände ilskan välla upp inombords. Vilket jävla kräk!

– Han är inte min assistent, det är min pojkvän.

Jasmin han före och avbröt det jag var på väg att säga som helt klart inte skulle ha blivit särskilt vänligt. Nu såg jag hur chocken drabbade kvinnan som gapade och såg mellan oss och såg ut som om hon tvivlade på vad hon hört.

– Din pojkvän?

– Ja, skulle det vara så jävla märkligt?

– Jag trodde man hade en handikappad partner när man är sådan.

– Hur då sådan menar du? Bröt jag in med min mest sarkastiska röst.

– Ja handikappad.

– Jag tycker du ska gå hem och putsa på din människosyn lite. Den är rätt vidrig, Precis som du, svarade jag och såg på henne utan att kunna dölja mitt förakt.

 

Här fanns ingen handikapptoalett så vi trängde oss in i det minimala utrymmet och stängde och låste om oss.

– Preach! Skrattade Jasmin.

– Jag blir så jävla arg! Vilka kräk det finns! Blev du ledsen?

– Av ren självbevarelsedrift så, nej. Då skulle jag gå sönder på en kvart.

Jag fällde upp toalocket och lyfte Jasmin samtidigt som vi försökte hålla upp klänningen och dra ner trosorna på samma gång. Det var inte utan komik.

– Inte lika smidigt som hemma.

Vi skrattade hysteriskt. När hon var klar och åter stod upp med min arm runt ryggen som stöd, rättade jag till trosorna och lät klänningen falla ner på plats igen. Mjukt möttes våra läppar igen.

– Din pojkvän?

– Mmm om du vill?

Min mun mötte hennes igen som svar.

 

Ute i lokalen igen såg vi att hennes väninnor lämnat bordet.

– Där är de, sa jag högt för att hon skulle höra och pekade på några av väninnorna som dansade ute på dansgolvet.

– Kom, vi också!

– Som hemma? Ropade jag när jag tog hennes utsträckta händer.

– Kanske lite mera på mattan just nu.

Vi fick många åskådare och jag var innerligt glad att vi hunnit öva hemma. Snart hade vi en ring av hennes väninnor runt omkring oss som sedan anslöt i en ring med oss och en ny ring av åskådare bildades utanför. Jag tänkte att så här enkelt och självklart borde det alltid vara.

 

Stället stängde klockan ett och vi lämnade bland de sista. Jasmin och hennes kompisar var fnittriga och jag aningen för nykter för att förstå allt roligt. När alla skingrades och gick var och en till sitt lugnade allt ner sig.

– Ska vi gå hem? Frågade jag.

– Ja det gör vi.

– Om du inte fryser om benen?

– Nej då jag är så het ikväll, flinade hon.

Mina fingrar lekte i hennes nacke där jag gick bakom och styrde rullstolen och jag undrade om det skulle visa sig på fler sätt när vi kom hem.

 

Ingenting skulle bli som vanligt igen, det förstod jag när jag klädde av henne hemma i sovrummet. När hon höll kvar min hand mot sin nakna kropp visste jag vad det betydde. Våra tungor virvlade och min ena hand smekte och knådade hennes ena bröst medan den andra smekte sig ner över hennes mage, över hennes venusberg, de fjuniga könshåren och in i hennes vidöppna, svullna och våta sköte.

– Förlåt, jag tar visst lite tid på mig idag, viskade hon efter en lång stund.

– Blir det för mycket, ska jag sluta?

– Inte för min skull. Om det inte är jobbigt? Snart…

Hennes höfter rörde sig orytmiskt och hennes ena mer spastiska ben ryckte mer än det andra.

– Ta gärna lång tid på dig, viskade jag mot hennes mun.

 

Långsamt började jag kyssa mig ner över kinderna, halsen, nyckelbenet, fram och tillbaka i området över brösten. Vidare ner över båda brösten, ett i taget. Jag lät mina läppar och tunga leka med hennes små, styva bröstvårtor medan mina fingrar fortsatte smeka hennes våta inre. Hon kved tyst.

 

Jag skulle göra det, det som jag längtat efter. Min tungspets cirklade ner över hennes mage, ner mot hennes könshår. Hon luktade starkt och ljuvligt av lust, den doften jag bara känt från mina fingrar och hennes underkläder.

 

Jag la mig till rätta mellan hennes ben. Hon andades häftigt och hennes mest friska hand höll i mitt hår. När min tunga nådde hennes heta inre, pressade jag mjukt in två fingrar, inåt och uppåt. Inom en minut kom hon våldsamt och högljutt. Jag hjälpte henne att hålla sitt ena ben stilla, slickade i mig allt som rann ur henne. Jag förstod att hon hade svårt att hålla helt tätt just i orgasmögonblicket, men det gjorde mig ingenting.

 

Efteråt låg jag stilla en lång stund kvar med min mun mellan hennes ben utan att röra läpparna, tungan eller fingrarna i henne. Hennes inre krampade fortfarande så att ett vackert sörplande ljud hördes när hennes slidmuskler klämde ut slidsafter mellan mina fingrar.

 

Långsamt flyttade jag på mig, torkade diskret munnen och kinderna mot täcket och kröp upp och la mig på sidan bredvid henne, stödd på ena armbågen. Min lediga hand strök över magen, brösten, strök bort tårarna som rann över kinderna och håret som hamnat i ögonen.

– Fina Jasmin, viskade jag och kysste henne försiktigt på munnen, försiktigt för att märka om hon inte ville känna aromerna av sig själv.

– Skit! Det där var andra grejer än vad man blivit van vid, fnissade hon.

Jag gapskrattade åt hennes oblyga humor.

 

En lång stund låg vi och kysstes och jag smekte henne nu oblygt där hon låg helt naken.

– Vill du stanna hos mig inatt? Viskade hon.

– Mm om du vill?

– Gärna, men med lite mindre kläder.

Hon fnissade och drog menande i min T-shirt. Utan att fundera eller tveka klädde jag av mig allt, tröja, byxor och slutligen strumpor och kalsonger. Sedan kröp jag för första gången ner tätt intill henne alldeles naken och drog det tjocka täcket över oss.

 

Min puls skenade och hela kroppen brann som eld av att äntligen ligga naken tätt intill henne. Det som varit min hetaste önskan allt mer efter alla gånger jag rört henne. När jag började smeka hennes sköte igen visade hon att hon ville att jag skulle lägga mig över henne. Sensationen att känna hennes bröst mot min bröstkorg, mitt hårda kön mot hennes venusberg och hennes mjuka, varma ben längs med mina var överväldigande.

 

Reflexmässigt rörde jag mitt underliv nedåt, kände hur min hårda lem gled ner och la sig i hennes våta skåra. Jag började sträcka mig ner över sängkanten för att få tag i mina byxor som låg på golvet. I fickan låg kondomen som jag haft nära till hands länge nu i hopp om att just det här skulle ske.

– Strunta i det, det är ganska säkert nu, viskade hon.

Jag hade bra koll på hennes mens. Även om det borde vara säkert så var det egentligen dumt att chansa. Men jag hade alltid haft så svårt för kondomer som skapade ett avtändande avbrott och tog bort så mycket av känslan.

 

Jag visste från alla gånger jag smekt henne till orgasm att hon var trång. Det kändes som om en liten utväxt av hennes bäckenben stack ner från venusberget och jag undrade om jag skulle kunna komma in i henne. Slidan var trång och de inre väggarna knottriga. Jag sträckte ner handen och styrde mitt känsliga ollon mot hennes öppning. Lemmen gled in i henne en liten bit innan den mötte motstånd. Jag stödde mig på båda armarna, vi kysstes intensivt medan jag rörde mig fram och tillbaka och i sidled i små rörelser. Sakta gled jag ytterligare en bit in innan det verkade göra för ont.

 

Vi fick avbryta flera gånger, låg och kysstes och smektes tills hettan inom oss fick oss till nya försök. Hon hade uppenbart ont, men pressade på utan att verka vilja ge upp.

– Vi kan fortsätta en annan gång, viskade jag.

– Vi har inte bråttom.

– men jag vill, snyftade hon.

Länge låg vi och myste innan vi somnade tätt tillsammans.

 

På morgonen hände det bara. Vi gjorde inget nytt uttalat försök, men skojbråkade. Jag jagade hennes bröstvårtor med munnen, hon låtsades försvara sig. Jag hamnade över henne. Hon var fullt upptagen med att låtsas skydda sin mun och sina bröst när jag åter la min hårda lem mot hennes öppning.

 

Plötsligt gled den in. Jag kunde känna hur mitt ollon passerade den trånga delen som verkade skapas av hennes bäckenben och sedan var jag djupt inne i henne. Hennes slida kramade mig som om jag hade en mycket trång kondom på. Vi båda flämtade till av förvåning och njutning. Jag kunde känna hur något rann ur henne längs med undersidan av min lem.

 

Långsamt började jag röra mig i henne.

– Åh ja, vi kan! Flämtade hon med tårar i ögonen.

Efter våra många och långa försök under kvällen och natten utan att jag fått komma, kände jag hur det var alldeles för nära. Jag hade aldrig känt någon så trång slida förut. Med min mun över hennes pumpade min orgasm in i henne. Jag kunde höra de vackra ljuden när allt överflöd pressade ur henne mellan våra kön och jag ville bara fylla på med mer!

 

Hon låg kvar på rygg och jag låg på sidan bredvid henne. Mina läppar strök över hennes öra och kind, fingrarna smekte i hennes kladdiga sköte. Det var fascinerande och fint att känna resultatet av vår kärlek.

– Äntligen, det tog sin tid, viskade hon och fnissade.

– Vi var bara nervösa.

– Inte det, att få dig ner i sängen menade jag.

Vi skrattade och kysstes.

– Tycker du jag är lite seg?

– Lite svårflörtad kanske.

– Inte det minsta. Här ville jag ligga för länge sedan, men visste inte riktigt om det var ömsesidigt,. Men Nu fick ju inte du komma, viskade jag.

När jag väl kom in i henne helt och hållet hade jag inte kunnat stå emot.

– Jo, jag kom — här inne, viskade hon och rörde under sitt högra bröst i höjd med hjärtat.

 

Dagar och veckor gick. Vi hade fått för oss att vi behövde hålla vårt förhållande hemligt, annars kände jag mig säker på att jag skulle förlora jobbet. Vi var osäkra på vad som skulle hända om samordnaren fick veta att vi nu mer var som ett par snarare än assistent och brukare. Vi undvek att ses när jag var ledig för att inte visa oss tillsammans när någon annan assistent arbetade. Av lätt insedda skäl tog jag gladeligen alla nattpass vilka andra lika gärna slapp. Ändå var det kanske naivt att tro att det inte märktes och särskilt assistenten Saga verkade kunna läsa oss som en öppen bok. Hon antydde mer än en gång att vi såg kära ut och att hon självklart höll tyst.

 

Även Jasmins föräldrar märkte förändringen på sin dotter och stämningen mellan oss som gick att ta på när vi var i samma rum. Jag tänkte ofta att det var mer än genomskinligt att vi så fort det gick drog oss undan för att vara för oss själva.

 

Det var fredag och Jasmins föräldrar åkte till landet över helgen. Jasmin skulle stanna hemma för att ha middag för några väninnor på lördagen. Vi hade huset för oss själva och så fort bilen lämnat garageuppfarten kom vi till varandra.

– Jag måste duscha, jag är svettig och äcklig. Vill du duscha med mig? Frågade hon.

I duschen retade jag hennes bröst med min tunga där hon satt i duschstolen. Det var inte lätt att hitta någon bra ställning att älska eller slicka i, så vi skyndade oss att bli färdiga för att komma till mer bekväm plats.

 

– Sätt mig i takliften medan du bäddar är du snäll. Kan vara skönt att dra ut ryggen lite.

Vi fäste ena bandet till lyftselen runt ryggen, under armarna och hakade i den i takliften framför bröstet. Remmen under rumpan struntade vi i. Medan jag bäddade rent hängde hon fritt så att fötterna precis nuddade golvet. Med små rörelser sparkade hon med ena benet och satte kroppen i rotation och gungning. Hon skrattade nästan överdrivet lyckligt, men jag förstod att det var en frihetskänsla att kunna röra kroppen, sätta den i svängning utan att behöva sitta statiskt och stilla i en rullstol. Rörelse är ju så självklart för oss gående. Hon skämtade alltid med att hon var ”hjulbent” i vanliga fall.

– Titta, jag dansar! Kvittrade hon.

Det var inte svårt att smittas av hennes glädje för något som för mig var så lite.

 

Jag skakade ut duntäcket över sängen och vek upp det inbjudande för att krypa ner. När jag vände mig mot henne vaknade lusten som så ofta. Jag gick fram de få stegen till henne, la mina armar runt henne och började långsamt dansa runt. Hennes tåspetsar snuddade vid golvet. Under hennes långärmade tunna tröja kände jag hennes bara hud och brösten som inte var fångade i någon BH. Jag upptäckte att liften var bra, nu kunde jag röra vid henne med båda händerna utan att behöva stötta henne. Det gick lättare att smeka hennes mjuka och lilla stjärt under de tunna, vida och fladdriga byxorna. Bara att känna trosornas kant där under gjorde mig hård och het.

 

Hon måste ha sett och känt förändringen på mig och inom sig själv. Hennes nynnande till musiken tystnade och kvar var bara uppsnabbade andetag. Mycket långsamt letade sig mina händer in under hennes byxor, drog de sakta nedåt, noga med att behålla trosorna en liten stund till.

– Jobbigt att hänga så?

– En stund till går bra.

Jag ville inte att hon skulle göra sig illa nu när hon bara hängde i en rem runt överkroppen.

 

Långsamt kysste jag mig ner över tröjan, nöp lätt i bröstvårtorna med läpparna och skapade våta fläckar på tyget. Jag kysste hennes båda lår, över trosornas tyg över hennes venusberg, pressade min tunga mot hennes skåra utanpå tyget. Hon kved och suckade.

– Din plågoande!

Jag älskade hennes standarduttryck och rösten med vilken hon viskade det.

– Ska jag sluta? Frågade jag retsamt och såg upp på henne.

– Då vore du dödens!

 

Jag ville inte vänta längre, inte låta henne hänga så där för länge. Trosorna gled ner över hennes höfter, tungan smakade tyget i grenen innan de släpptes på golvet. Hon hängde naken på underkroppen framför mig, balanserande på sina fötter där den ena lydde lite bättre än den andra. Hennes ena ben var lite stelare, det andra kunde hon böja och styra bättre. Hon hade svårare att sära på benen, så när vi älskade var förspelet lika mycket att göra henne mjukare och avslappnad som kåtare och vildare. När hon hängde så här behövde benen inte säras så mycket för att ge mig tillgång till hennes våta och svullna slida.

– Åh ja!

Tungan virvlade runt hennes klitoris, ner mot hennes slidöppning så långt jag kom.

– Sluta inte!

Jag reste mig igen, kysste henne på munnen och drog samtidigt av mig mina kläder, tröja, byxor och kalsonger. ”Store Stiffy” rörde vid hennes mage, stor, svullen och hyperkänslig.

– Inte komma riktigt än, retades jag med tungan i hennes öra.

 

Sedan försökte jag något jag bara börjat fantisera om på sista tiden. Det skedde alldeles för ofta när hon hängt så här på väg till eller från sängen, toaletten eller duschen. Då vågade jag inte ens drömma om att få försöka förverkliga det.

 

Långsamt förde jag in ett ben mellan hennes, kände hennes våta sköte mot mitt lår. Jag böjde lite på knäna, min hårda lem rörde vid hennes könshår. Med min ena hand styrde jag in den mellan hennes ben tills ollonet låg i hennes våta skåra mot området runt klitoris.

– Åh, ja!

Hon förstod vad jag försökte göra, sträckte sig efter fjärrkontrollen som blivit hängande i sin kabel några decimeter från henne. Med en försiktig knapptryckning höjde hon sig upp en liten bit.

– Lite till, viskade jag upphetsat.

Med händerna särade jag försiktigt hennes ben ytterligare och lät min lem glida bakåt mot hennes sugande öppning. Nu kunde jag stå med raka ben igen.

– Så, sänk lite, viskade jag.

En knapptryckning och hennes kropp sänktes nedåt några centimeter. Hon gav ifrån sig ett ljudligt stön av njutning när min lem trängde sig in i henne.

 

Länge stod vi så och höll om varandra. Det gav snabbt kramp i lårmusklerna att röra sig upp och ner, in och ut ur henne igen, men gud så skönt det var! Jag hade svårt att hålla tillbaka min orgasm, men jag ville försöka mer.

 

Jag böjde på knäna, gled ur henne. Hon suckade besviket.

– Meeer!

– Mmm…

Jag gick runt henne, ställde mig bakom. Hon gav till ett högt skrik av upphetsning när hon förstod vad jag tänkte göra. Jag särade hennes skinkor med ena handen, lät mitt ollon smeka längs stjärten, trycka hennes slidöppning igen innan jag långsamt trängde in i henne bakifrån. Jag sträckte mig efter fjärrkontrollen, justerade höjden någon centimeter. Sedan greppade jag hennes höfter, rörde mig långsamt till en början, allt snabbare.

– Ja! Ja! Ja! Ja!

Hon skrek för varje rörelse in i henne.

 

Hennes skrik, lukten av hennes hår som fladdrade i mitt ansikte, hennes mjuka hull under mina händer fick mig att tappa kontrollen. Min ena hand låg kvar på hennes höft, den andra smekte och knådade hennes ena bröst. Jag ökade takten och pumpade min sperma djupt in i henne! Hon gav ifrån sig ett långt utdraget kvidande som säkert hördes bort till föräldrarnas del av huset — tur att de inte var hemma!

 

Hon brast ut i någon sorts blandning mellan hysteriskt skratt och gråt när jag långsamt och motvilligt drog mig ur henne och en stor mängd av våra safter rann längs hennes ben och droppade ljudligt ner på golvet.

– Hoppsan, får sanera lite sen, fnissade hon.

Jag lyfte under hennes lår och la upp henne på sängen, hon sänkte sig ner till liggande med fjärrkontrollen. Vi knäppte upp lyftselen, drog bort remmen under henne och jag krängde av henne tröjan hon haft kvar på sig som vi inte kunnat ta av. Nu låg hon naken i sängen, kladdig mellan benen hela vägen ner till fötterna, lyckligt leende och med tårar i ögonen.

– Herre gud vad gör du med mig? Det där var outstanding, fnittrade hon.

– Men nu är det din tur lilla vän, viskade jag och kysste henne på örat.

– Jag har redan kommit, mentalt. Håll om mig!

 

Det var sommarlov och Jasmin skulle på en lägervecka med andra rörelsehindrade ungdomar och unga vuxna på en konferensanläggning vid havet söder om Stockholm. Jag och Saga skulle jobba som assistenter hela veckan och även jag såg fram emot det för att det var en hel vecka och i annan miljö. Saga åkte med henne dit och jag kom sjövägen efter att ha hämtat upp min båt ute på vårt landställe inte alls särskilt långt därifrån. Jag tänkte att båten kunde vara rolig att ha tillgång till.

 

Efter inkvartering, middag och den vanliga presentationen och genomgång av programmet tog vi en lång promenad i den vackra naturen. Med en tyst överenskommelse tog Saga nyckeln till rummet avsett för oss assistenter. När ingen fanns i närheten smet vi diskret in på hennes rum och låste om oss.

 

Dagen efter åt vi frukost. Saga hängde med Jasmin på förmiddagens aktiviteter medan jag låg och läste i sängen. Anläggningen hade en mycket fin simhall med pool, bastu och ett litet gym. Dit var vi på väg efter lunchen för att bada och basta.

– Synd att Saga måste följa med in i omklädningsrummet, men du kan väl bada med mig ändå? Frågade hon tyst när vi var på väg ner mot simhallen.

Jag smög in min hand under hennes hår i nacken och smekte ner mot ryggen där jag gick bakom henne och körde rullstolen.

– Jag skulle vilja slippa flytvästen. Du kan få vara min flytväst istället.

– Självklart, du kan hänga på mig.

 

Vi möttes i simhallen på andra sidan omklädningsrummen. Saga hade assisterat under ombytet och fick nu en stunds ledigt medan vi badade och Hon gick in i det angränsande gymmet. I bassängen var det tre andra med sina assistenter.

 

När vi kom i vattnet var Jasmin lätt att bära och vi blev båda påverkade av att vara så där nära varandra, även om vi försökte dölja det. Givetvis var det genomskinligt och Jasmins kompisar skämtade ganska öppet. När alla gick upp för att värma sig i bastun blev vi kvar själva en stund. Jag satte mig på trappan ner i bassängen med Jasmin i mitt knä.

– Vad är det jag känner?

Hon rörde stjärten fram och tillbaka vilket stimulerade min svullna lem ännu mer. Simhallen var för tillfället tom. Jag drog ner hennes bikinitrosor till låren och gjorde likadant med mina badbyxor. Hon lutade sig bakåt mot mig när jag lite omständigt särade hennes skinkor och styrde in mig i hennes trånga, sköna grotta.

– Åh! Tänk om någon kommer…

Med händerna på hennes höfter rörde jag henne upp och ner, först långsamt, sedan allt snabbare.

– Ja! Kom i mig!

Jag kvävde mitt stön med tänderna i hennes axel.

 

På lördagsförmiddagen var det fria aktiviteter och jag drev runt lite med Jasmin på kursgården utan att hon hittade något hon ville göra. Det var vackert väder och nere vid bryggorna låg min RIB och guppade lojt.

– Vill du åka lite båt? Vi kan dra till Nynäshamn och äta glass? Frågade jag.

– I den där? Hur skulle det gå till?

– Vi löser det.

– Det vore coolt men hur ska jag sitta?

 

Min båt var en öppen RIB, 6 meter lång och med en utombordare på 225 hästkrafter. I aktern fanns två säten som var som uppblåsta gummikuddar med ryggstöd man gränslade som en motorcykelsadel och i fören fanns fler sittplatser. Sadlarna var bekväma när det hoppade i vågorna och man kunde knipa med låren för att hålla sig på plats. Den hade en toppfart på 45 knop men i 30 knop var det behagligt och en bra ljudnivå där motorn knappt hördes.

 

Jag rullade fram Jasmin till båten och låste rullstolens bromsar.

– Jag lyfter ombord dig så tar vi stolen separat.

Jag lyfte Jasmin ur stolen och satte henne lutad Mot en av bryggans stolpar och klev ner i båten, lyfte henne ner och satte henne på passagerarsätet. Jag tog en tamp och lindade runt stolen nere vid golvet för att hålla fast hennes ben och en annan runt bröstkorgen och stolens ryggstöd.

– Är det så här det är att bli bunden? Log hon busigt.

– Du skulle må då va? Skrattade jag. Känns det bra så där? Känns det hyfsat stadigt?

– Jag kommer inte ramla i alla fall, det känns OK.

 

Jag startade motorn som gick nästan ljudlöst på tomgång och gjorde loss förtöjningarna och backade ut.

– Jag tror inte det ska bli så skumpigt idag på Mysingen. I så fall tar vi det lugnt, sa jag och styrde ut från bryggan.

Jag styrde söderut och valde den inre lugnare vägen mellan öarna. När vi kom ut på Mysingen hade vi Nynäshamn bara några få distansminuter framför oss. Mysingen låg helt lugn och det gick att hålla god fart hela vägen fram till hastighetsbegränsningen.

 

Inne i gästhamnen fanns det gott om plats för att tillfälligt lägga båten med långsidan mot bryggan för att lättare kunna lyfta Jasmin ur båten. Vi fick många blickar på oss när jag först lyfte upp och fällde upp rullstolen på bryggan för att sedan lyfta upp Jasmin. Först upp liggande på bryggan. När hon låg där på rygg i solen mellan tampar och förtöjningsringar på betongbryggan skrattade hon högt och hysteriskt åt våra komiska besvär. Människor passerade på väg ut mot sina båtar eller på väg in mot land. En del passerade och låtsades som om de inte tittade, andra log mot oss.

 

Det gick fort och smidigt att förtöja båten i en bom och sedan var vi redo.

– Det där var coolt! Har aldrig åkt liten båt förut och definitivt inte så där fort.

– Vi tar samma väg tillbaka så kan vi brassa på ännu mer.

Jag var barnsligt förtjust i farter på sjön. I gästhamnen köpte vi mjukglass och kaffe som vi åt i solen nere vid bryggorna. Sedan gick vi en promenad längs vattnet.

 

Tillbaka vid båten igen gjorde vi om samma procedur. Jag stod i båten som låg långsides med bryggan, Jasmin låg längs med kanten. När jag stoppade in mina armar under hennes nacke och lår för att lyfta henne över till båten, hamnade min mun så nära hennes. Hon la sin mest rörliga arm om mina axlar och våra läppar låstes vid varandra. Ett barn som höll sin mamma i handen passerade utbrast:

– Mamma titta, hon ligger på bryggan och de pussas!

Vi brast ut i nytt hysteriskt fnitter.

 

till slut satt Jasmin på passagerarstolen igen med stöd av en tamp runt bröstkorgen och ryggstödet och en runt benen och stolen på samma sätt som tidigare.

– Måste vi åka tillbaka direkt? Kan vi inte åka någonstans?

– Självklart.

Vi styrde ut ur hamnen och området med fartbegränsningen. Ute på öppet vatten igen styrde jag österut ut över Mysingen som låg nästan spegelblank. Det hörde verkligen inte till det vanliga, så det gick att köra fort. RIB-båten låg ovanpå ytan och de små vågorna kändes mer som grus under hjulen på en cykel. Vi höll varandra i handen, våra fingrar smekte över huden och jag längtade intensivt. Jag visste precis vart vi skulle åka och hoppades bara att stranden var ledig.

 

På Stora Björn hade jag varit många gånger i min ungdom. Hit åkte vi ofta för att bada eller övernatta. Stranden var perfekt och till min stora lättnad låg inga andra båtar här idag. Jag körde så långt in det gick, stängde av och hissade upp motorn och lät båten glida sista biten in tills den mjukt tog i sandbottnen. Då tog jag av mig skor och strumpor, hoppade i det grunda vattnet och drog båten sista biten upp på stranden.

 

Det var betydligt krångligare att lyfta Jasmin ur båten.

– Tur att du inte väger bly!

Jag vinglade och föll när jag lyfte henne ur båten och landade på rumpan i det grunda vattnet med Jasmin över mig. Vi brast ut i nya skratt.

– Jaha då kan vi lika gärna bada, eller hur? Fnittrade hon. Mina shorts och nederdelen av mitt linne var redan genomvått. Med Jasmin armar om min hals bar jag henne ut tills vattnet nådde oss till midjan innan vi doppade oss. Det var något extra sensuellt att kyssas när man badar och dessutom med kläderna på.

 

Uppe på stranden la jag ut en picknickfilt i solen. Vi låg och pratade och torkade. En svag bris smekte huden och små vågor slog in över sandstranden. Min hand smekte över magen och båda brösten. Hennes linne var fortfarande lite vått efter badet liksom toppen under. Jag ställde mig på knä bredvid henne och långsamt började jag klä av henne.

– Behöver inte tröjan torka lite?

Hon nickade, blundade och log busigt.

– Så du minns?

– Vad?

– Att jag ville älska på en strand.

– Visst minns jag och här är den, viskade jag och började kyssa mig ner längs hennes hals.

– Sand mellan skinkorna och sperman i sanden, gnydde hon tyst.

 

Tillfredsställda och lyckliga lastade vi oss i båten igen. På väg tillbaka över Mysingen visade jag mitt föräldrahem, vattenskidviken och skäret vi brukade segla runt när vi var små. Tillbaka vid konferensanläggningen la vi till vid bryggan igen.

 

Det var fredagskväll på ortens hetaste ställe. Musiken dunkade så att det i princip var omöjligt att höra vad personer alldeles intill sa. Lukten av cigarettrök, parfymer och alkohol var närmast kväljande. Jag var så fascinerad över att jag tyckte den här miljön var helt OK när jag själv drack, men ikväll jobbade jag och var nykter. Jag störde mig på att till och med mitt isvatten verkade få en bismak av cigarettrök och onyktra människor var inget jag skattade särskilt högt när jag själv var nykter. Skräniga och jobbiga eller patetiska.

 

Ikväll var Jasmin ute med sina tjejkompisar och jag höll mig i bakgrunden så mycket som möjligt, helt enligt mitt uppdrag. Några gånger hade jag varit vid baren och handlat drinkar åt henne, men i övrigt satt jag mest för mig själv. En gång hade jag varit uppe på dansgolvet och dansat med henne. Det var alldeles i början av kvällen då både hon själv och andra var lite för nyktra för att blygseln ska ha hunnit släppa.

 

Vi pratade ofta om andra människors syn och ibland rädsla för att möta människor med någon sorts funktionsnedsättning. Jag kände själv igen det från att ha varit tillsammans med en blind tjej under något år i gymnasiet och det var också vardag för Jasmin. Människor som pratade över huvudet på henne eller som till ett barn de gånger någon ändå pratade direkt till henne. Andelen människor som var helt avslappnade och naturliga i sitt första möte med henne var tyvärr lätträknade.

 

Min dåvarande flickvän Leila hade haft ungefär samma erfarenheter. Vi hade diskuterat mycket och försökt komma fram till vad det berodde på. Hennes teori var att det ändå var olika beroende på vilken funktionsnedsättning man hade. Hörsel och framför allt synen var så fundamentalt för oss människor. Alltid när någon frågade vilket sinne eller funktion man kunde tänka sig att leva utan, handlade det alltid om valet mellan syn och hörsel. Aldrig valet mellan en arm eller ett ben. Många kunde nog tänka sig att sitta i rullstol eller ha benproteser. Det var mest praktiska hinder som reste sig när man tänkte på en sådan funktionsnedsättning. Men att vara exempelvis blind var även mycket starkt känslomässigt kopplat. Synen använder vi i den mest grundläggande kommunikationen med andra människor, för att se på andra, att över huvud taget se vart man går. Nästan allt från första mötet verkar avgöras med ögonkontakt och går den inte att skapa är det mycket sedan som blir annorlunda. Men för de flesta människor verkar en saknad rörelseförmåga mest handla om att det är jävligt bökigt i trappor.

 

Det var nog bara delvis sant. Jasmin beskrev ungefär samma problem med att få kontakt med andra människor och inte minst att hitta en partner. Många svor sig nog fördomsfria enbart med läpparna, men såg rullstolen som ett hinder och tecken på en människa med mindre förstånd och någon man absolut inte kunde tänka sig bli kär i eller ha ett förhållande med. Det var skevt.

 

Nu såg det ändå ut att hända något en bit bort. En kille i min och Jasmins egen ålder satt på en stol nära henne och de hade pratat oavbrutet nu en lång stund. Killen reste sig upp och tog Jasmins hand i sin och drog med henne ut på dansgolvet.

 

Jag kände mig förvirrad av mina olika känslor som for genom kroppen. Jag förstod inte blandningen av en enorm sorg och besvikelse och samtidigt en viss lättnad. Absolut en våg av svartsjuka kunde jag inte dölja för mig själv. Vi hade varit så nära varandra, så många fina stunder och det blev med tiden svårt att skilja på privat och arbete under dessa stunder. Jag hade nästan alltid varit hos henne på betald arbetstid och gjort mitt jobb efter bästa förmåga, men det var också då som vi kommit varandra allt närmare. Till slut hade jag tillfredsställt henne sexuellt och gränserna hade suddats ut och till slut hade vi tillfredsställt varandra.

 

Men jag visste inte om jag var kär eller förälskad. Det var så svårt att hitta ett bra ord på svenska. På engelska blev det bättre. ”I feel love for you”, jag känner kärlek för dig var något annat som bättre beskrev känslan. Jag visste med mig själv att jag alltid haft svårt för enbart sex utan känslor. Det var så starkt sammankopplat för mig. De gånger jag haft med mig ett ”one night stand” hem från krogen hade ofta någon form av kärlekskänsla infunnit sig på morgonen och jag hade ofta blivit ganska knäckt när flickan i fråga klätt på sig och gått. Vid några tillfällen hade jag känt enbart lättnad.

 

Genom att inte ha kunnat bestämma mig, bara låtit tiden gå och vår relation fortsätta som någon sorts blandning mellan flick- och pojkvän, brukare och assistent så förstod jag att det var försent. Jag hade förlorat henne. Ändå försökte jag känna mig glad. Killen där borta var annorlunda. Jag hörde inte ett ord av vad de sa till varandra, men på sättet och kroppsspråket fick jag en stark känsla av att han var en av de där helt naturliga människorna som verkade kunna se bortom fysiska olikheter. Jag märkte hur han bara hade ögon för  henne och hur han sedan drog iväg med henne ut på dansgolvet och hur de där nu snurrade runt bland alla andra som om hennes rullstol inte ens fanns. Helt naturligt verkade han förstå hur man dansade, hur de höll varandras händer och hur han snurrade henne i piruetter. Även om han sett oss på dansgolvet i början av kvällen såg det för naturligt ut för att bara vara ren efterapning. Även Jasmin såg sjukt lycklig ut, det kunde jag se på detta långa håll.

 

När de kom tillbaka från dansgolvet deltog jag i hennes tjejkompisars spontana applåd. Han böjde sig ner och gav Jasmin en lång kram innan han försvann bort mot toaletterna. När han kom tillbaka bar han en bricka med nya drinkar med sig och till min förvåning även ett stort glas isvatten som jag antog var till mig.

 

Jag fick ögonkontakt med Jasmin och hon nickade bort mot toaletterna. Jag reste mig och följde henne. Inne på damernas blev det inte särskilt stor uppståndelse när jag kom in tillsammans med henne.

– Du är så himla duktig, jag blir så imponerad, sluddrade en onykter tjej som tog stöd mot handfatet.

Jag såg på Jasmin som försökte komma på en bra ”come back” men hon såg enbart trött ut och inte heller jag kom på något vettigt att säga. Det skulle ändå inte tjänat något till. Inne på toa gjorde vi som vanligt utan tillgång till lift vilket inte var några problem. I vanliga fall skulle vi säkert nu tagit på varandra, men det kändes plötsligt otillåtet. Jasmin tog heller inga egna initiativ.

 

Ute i lokalen igen återförenades hon med sina väninnor och killen satt kvar och de kom åter nära varandra. När han en stund senare lade armen om Jasmins axlar såg hon på mig. Jag gjorde tummen upp och log om än lite ansträngt. När de en stund senare kysste varandra för första gången var jag ändå tvungen att se bort. Jag var fortfarande glad för hennes skull, men en välbekant våg av ensamhet sköljde genom mig och jag fick bita ihop då det sved misstänkt bakom ögonen.

 

En stund före stängningsdags stod vid i kön till garderoben och det kändes som en lättnad. Killen som jag nu visste hette David hjälpte Jasmin med rullstolen, kvitterade ut deras kläder och hjälpte henne med jackan som om det vore hur självklart som helst. Jag höll mig några steg snett bakom för att finnas där om det behövdes, men allt fungerade bra. Plötsligt kände jag Jasmins hand i min. Jag hukade mig bredvid henne för att höra vad hon sa.

– Är det OK? Frågade hon bara.

Jag nickade.

– Självklart. Och du? Han verkar vara jättefin, precis som du, sa jag tyst i hennes öra.

Hon rodnade och nickade.

– Du kan sluta nu om du vill, Lisa kommer klockan åtta imorgon och jag klarar mig tills dess.

– Säkert? Du har mitt nummer om det skulle vara något under natten.

Vi kramade lätt och snabbt om varandra. Sedan reste jag mig och tog emot min jacka från garderoben och gick ut på gatan med alla andra.

 

Jag stod kvar en stund i den kyliga kvällen medan människor försvann åt olika håll och det blev allt mer tomt utanför vår lilla orts mest populära inneställe. Jag njöt av den friska luften och tystnaden och jag undrade stilla om det någon gång skulle bli förbjudet att röka på krogen? Jag kände det som om min hals var full av sandpapper. När jag började gå hemåt log jag sorgset åt att jag plötsligt var osäker på vad Jasmin hade menat med ”du kan sluta nu om du vill”. Det var lite dubbeltydigt så jag fick väl ta reda på det senare.

 

Utanför hennes grind blev jag stående på gatan. Jag drabbades av en mycket märklig känsla av fritt fall. Allt kändes skevt. Solen sken, inuti bröstet gjorde det ont och i magen fanns en klump stor som en tegelsten. Hemåt låg åt vänster, men jag kunde lika gärna gå åt höger, det kändes som om det inte spelade någon roll.

 

Mitt uppdrag som personlig assistent hos Jasmine var slut. För en vecka sedan träffade hon en kille när vi var ute på krogen och det var naturligtvis alldeles utmärkt. Men under de dagar som gått hade det blivit uppenbart att det inte fungerade att jobba vidare. Jag intalade mig att jag bara var hennes assistent som gjort lite mer än vad som kanske är vanligt och normalt, men det hade gjort ont att se dem ihop, att hjälpa henne i hennes nya vardag med hennes nya kille runt omkring oss. Hon påstod att min närvaro och min beröring påverkade henne på ett sätt som gjorde att även hon var tvungen att bestämma sig.

 

Så vi hade skiljts åt som bästa vänner. Ändå hade hon kysst mig där i hallen när vi tog avsked. Hennes händer som inte riktigt lydde hennes motorik hade tagit tag i min tröja och dragit mig till sig, tryckt sin mun mot min. Hennes spasmer i kroppen som kom när hon blev ledsen, glad, uppspelt eller kåt och hennes vackra ljud som jag kände så väl.

– Ring mig när du vill, viskade jag.

När jag gick grät hon stilla när dörren stängdes mellan oss, men jag kände mig säker på att hon aldrig skulle ringa. Jag skrattade till lite där jag stod på vägen. I handen höll jag en påse med en tandborste och ett par kalsonger, hur dem nu blivit kvar där. Det var allt. I övrigt var påsen lika tom som mitt inre.